Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XXI. Blanksmörjefabrikantens analogier
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
utger hypoteser som axiom. Den är maktens bästa
tjänarinna inom den branschen. Naturvetenskapen är minst
lämplig. Den lär människorna förstå livet, gör dem till
realister i god mening, till iakttagare, tänkare; och
överklassen baserar sin företrädesställning på att underklassen
beundrar och tror. Att få arbetaren att beundra
fabrikanten, bonden att se upp till grosshandlaren, som
underbetalar hans spannmål eller skog, är inte gott. Den
prästerliga auktoriteten har särskilt stadsarbetaren upphört att
böja sig för — något som prästerna också på det
redligaste förtjänat genom sitt ohöljda partitagande mot allt, som
är ägnat att höja folket. De som borde vara religiositetens
naturlige befrämjare, de frireligiöse, ha allt för ofta visat
sig för ointresserade för de sociala frågorna eller för
rädda att stöta sig med de maktägande. Nya gudar ha
alltså måst kreeras, och de hämtas lämpligast hos
vetenskapen, eftersom underklassen saknar möjlighet att
kritisera den. Underklassen får nöja sig med att slå omkring
sig en smula, då ’vetenskapen’ fördärvar barnen med vaccin
eller ger ihjäl dem med något nytt serum, varpå en fabrikant
skall bli miljonär och en vetenskapsman nobelpristagare. . . .
För att få alumnerna att läsa överklassens skönlitteratur,
accepteras teorien om formen som det förnämsta och
godkännes tendensstämpeln. Snilledyrkandet odlas medelst
biografier med porträtt, recensioner, saxhugg o. s. v. Det
är bara att vara ogenerad. Jag har sett, huru en
författare, som brutit sitt nykterhetslöfte och sedan förhånat
nykterhetsfolket, blivit porträtterad, berömd och ärad i ett
nykterhetsblad av en dylik folkbildningsentrepenör. . . . Å
andra sidan uppmuntras entreprenören med att upptagas i
estetikernas krets, med boksändningar, beställningar på
bidrag till tidningar och tidskrifter samt av förläggare,
med middagar, brorskålar, kommittéledamotskap o. dyl. Och
slutligen, när han inte längre behöver folket, går han i
statstjänst. . . . Det finns naturligtvis också dylika
entreprenörer, som ej äro legda — ett slags idealister inom
överklassen, som arbeta frivilligt och av övertygelse i
samma riktning. Det är sådana, som ej kunnat frigöra sig
från sin klass’ åskådning, det är de s. k. estetflabbarne.
Ehuru fullt hederliga, göra de överklassen samma tjänst
och bli naturligen alltid på lämpligt sätt belönade».
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
