- Project Runeberg -  På besök hos de anspråkslöse : bonden och grönköpingsbon gästa huvudstaden /
79

(1921) [MARC] Author: J. L. Saxon
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XXI. Blanksmörjefabrikantens analogier

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


»Jag känner igen din fotografi efter naturen av
folkbildningsentreprenören», tillfogade Peterzohn. »Där ser ni
igen, huru listiga vi äro. Förtjäna vi inte att ha makten?»

»Listiga äro ni verkligen», erkände Johan Larsson.
»Mot oss småfolk ha ni hela den ekonomiska makten och
en god del av den politiska. Men ni känna, att det inte
räcker. Mot bolag och truster sätta bönderna och
arbetare sina organisationer, och det är endast i de mörkaste
landsändarna man med framgång kan skrämma bönderna
från att vid valen samverka med arbetarne. Så uppfanns
ett nytt streck: bildningsstrecket. Ni togo konsten och
litteraturen i er tjänst. Er första åtgärd var att ställa dess
utövare på piedestal. Därmed sänktes anseendet för det
nyttiga. Det fattades bara, att kroppsarbetet skulle få
socialt anseende! Folket dresseras av legda och frivilliga
krafter att tro, att konstens och litteraturens män böra
ställas över andra arbetare. Och så dogmen om formen
såsom kriterium på bokens och tavlans värde. Man inbillar
bondpojken och arbetaren, att han är obildad och okunnig,
om han inte känner till och beundrar Per Kladdströms
trätorrhet eller Oskar Levertrans brånad. När en
författare, som öppet tjänar överklassintressena, utsänder en
bok i högeranda, sladdrar folkbildningsentreprenören om
innehållets ’mäktiga resning’ o. dyl., så att
underklassfolket får klart för sig, att det måste läsa boken i fråga.
Så tvingas det att sysselsätta sig med högeridéer. Något
inverkar det alltid. Bärge har framhållit huru man med
tendensstämpeln håller de bildningssökande bland folket
borta från just den litteratur, som de borde läsa framför
all annan. Men den stämpeln räcker inte alltid. Då
klenar man på några andra. De mest använda av dem
heta ’naivitet’ och ’sentimentalitet’. Har man kvar
förmågan att njuta av den enkla, sunda, andliga
vardagskosten och bjuder man åt andra, är man naiv. Har man kvar
förmågan att känna starkt och varmt och lägger detta i
dagen, är man sentimental. Kultursnobbarne och
kallgrinarne äro de ej minst farliga bland folkfienderna. Detta
etiskt som moraliskt. Lade ni märke till, huru i går ett
av dessas blad förhånade en man, som genom annons i en
landsortstidning bad om förlåtelse för att han vid ett
tillfälle uttalat osanning? Att ha så ömt samvete är löjligt

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Jan 21 05:26:51 2022 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/ansprak/0081.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free