Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ATS 10: 1 HUNYEESEK. 11
versen1. Dock afviker den nordiska versen i tvenne
vigtiga punkter: a) att stegringen af de fyrledade verserna
till femledade i allmänhet saknas och p) att enstafvig
sänkning i typerna A, B, C är vida öfvervägande öfver
tvåstafvig och bland de tvåstafviga den af formen — x
högst sällsynt, hvilket förhållande gjorde, att Sievers i
sina förra metriska afhandlingar antog upplösning af
sänkning för fallen af. tvåstafvig sänkning af formen ^ x2.
Från skaldepoesiens fyrstafvelsevers och från
drottqväde-versen, hvilken Sievers betraktar som en utvidgad
fyrstafvelsevers 3, är tvåstafvig sänkning af formen — x i
dessa typer helt och hållet bannlyst. »Då uppkommer»,
säger Sievers i Proben etc. s. 5, »den svåra frågan: Utgöra
verkligen Eddasångerna ett särskildt mellanstadium af
metrisk utveckling i norden eller falla afvikelserna från
normalskemat blott den handskriftliga texten till last, ej
den ursprungliga affattningen af sångerna? Det första
är i och för sig möjligt. För antagandet af det andra
talar undantagens ringa talrikhet och den derjemte
synbart framträdande sträfvan att göra den fyrledade versen
till en bokstafligen fyrstafvig vers (likvisst med oinskränkt
upplösbarhet af höjning och sänkning). Sanningen torde
ock här ligga midt emellan. Jag tror som förr, att en
del af afvikelserna från normalskemat: enstafvig höjning
och sänkning eller upplösning deraf till ^-^ x, måste
förklaras såsom friheter tillhörande en friare konstutöfning.
Men jag är liksom förr sammaledes öfvertygad om att
en annan och större del råkat in i våra texter under den
likvisst århundraden omfattande perioden af muntlig och
handskriftlig fortplantning. Svårigheten är blott att draga
en säker gräns mellan dessa båda fall och jag tror
visserligen, att efter analogien med den anglosaxiska
versbyggnaden gränserna för tillåtet öfverskridande af
normalmåttet böra dragas något vidare än jag ursprungligen
1 Proben s. 4. 2 Beitr. V 463 f., VI 805. 3 Beitr. X 526.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
