Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
12 E. BRÅTE.
ATS 10: 1
gjort. Men ju vidare och lösare regeln blifver, desto
mindre blifver ock den säkerhet, hvarmed man kan skilja
mellan ursprungligt och senare tillkommet.» Genom dessa
Sievers ord är det problem uppstäldt, till hvars lösning
denna afhandling vill lemna ett bidrag. Vigten af
run-versernas vitsord i metriska frågor är redan påpekad af
Lind, Rim och verslemningar i de svenska landskapslagarnes
90 not. i Upsala universitets årsskrift 1881, men ingen
har hittills låtit deras vittnesbörd komma till heders.
Run-versernas betydelse för dessa frågor ligger i tvenne deras
egenskaper. För det första erbjuda de ett absolut
pålitligt material, eftersom de äro original urkunder. Hvad
runristaren inhuggit, måste för honom hafva dugat till
vers, och texträttelser äro med mycket begränsade
undantag otillåtliga. För det andra falla flertalet af rytmiska
runinskrifter inom en kort tidrymd, omkring 100 år, enär
de flesta väl äro att hänföra till 1000-talet. Runverserna
gifva oss alltså upplysningar om skaldernas metriska teknik
här i Sverige under det ll:te århundradet. Visserligen
äro dessa upplysningar icke utan vidare tillämpliga på
den fornnorsk-isländska diktkonsten, men betydlig torde
olikheten ej hafva varit \ Med de fördelar, som
run-verserna bjuda undersökaren äro visserligen ock betydliga
olägenheter förenade. Materialet är jemförelsevis ringa,
hvarigenom säkerheten af de slutsatser, som ur detsamma
kunna dragas, förminskas, pålitligheten af den föreliggande
läsningen af inskrifterna är ofta tvifvel underkastad och
deras tydning ofta osäker, svår eller omöjlig.
§ 3. För att beteckna min metriska uppfattning af
de behandlade runverserna vill jag använda samma
beteckningssätt som Sievers i sina Proben och skall derför
lemna en redogörelse för detta2. Som sagdt urskiljer
1 Att olikheter funnits, torde framgå af den hattlausa-strof, som
tinnes i Gata saga, utan motstycke i den norsk-isländska poesien, se
Bråte, Fornnordisk metrik, s. 54. 2 Sievers, Proben, s. 10.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
