Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
E. BRÅTE. ATS :1O 1
Denna inskrift synes på följande sätt kunna
uppställas i strofform:
(1) exempel finnas på användningen af digraferna ai, au som tecken för
enkla ljud i runskrift. Det är sålunda för de särskilda fallen omöjligt
att afgöra, huruvida runorna i, u äro tecken för enkla ljud eller för
diftonger, då diftong etymologiskt är berättigad. Jag ämnar derför i
det följande i allmänhet vid inskrifternas fonetiska transscription teckna
diftong i alla sådana fall, ehuru helt säkert i många sådana fall
uttalet var monoftongiskt. Det monoftongiska uttalet torde särskildt
kunna antagas uti icke hufvudtoniga senare sammansättningsleder.
6 Hvilket uttal lit, hit återgifva, är omöjligt att afgöra.
Möjligheterna äro: a) lêt, hét, ss. i isl. b) læt, hœt, den fornsvenska
utvecklingen af de isl. formernas motsvarigheter, c) *lœit, *hœit eller den
fsv. monoftongeringen af dessa former, Vet, het (se Noreen, Arkiv f.
nord. fil. III, 25, not. 2). Medgifvande möjligheten af något af de
öfriga uttalen, transscriberar jag i det följande dessa pt. Ut hét.
7 Huru runformen skall fonetiskt återgifvas, är svårt, om ej
omöjligt att afgöra, då formen ej stämmer med isl. pessar eller fsv.
pœssa, såvida läsningen jpasi är riktig. Bugge, Tidskr, for phil. og pœd.
IX, 114 antar för N. A. pl. f. J>asi (för JaRsij uttalet pœssi eller
passi eller för de äldsta inskrifterna pássi och anser ss uppkommet
genom assimilation af es. Då emellertid denna upprinnelse för ss är
ingenting mindre än säker, emedan äfven i fe. former med ss
förekomma, som tarfva förklaring (se Sievers, Ags. gr. § 338) jemte
former med ett s, är ej heller säkert att den föreliggande formen är att
läsa med ss. Möjlighet förelåge sålunda att läsa pä-si med -si liksom
i J>an-si, J>at-si på andra runstenar. Denna stam pä- kunde vara
A. pl. f. i dem. pron. af annan bildning än isl. péßr, vara ett ü.
’Hans, då en sådan nordisk A. pl. f. utan -R synes förutsättas af A. pl. f.
runa på en mängd af de yngre runstenarne och möjligen redan af
runo på den urnordiska Einang-stenen (se Bråte, Bezzenbergers Beitr.
XI, 198). Med min transscription vill jag ej hafva uttalat någon
bestämd åsigt om saken.
8 Huruvida uttalet var Assurr, ss. i VGL. IV Azur, Aszur
(Rqt. II, 263) eller med u-omljud Qssurr, är omöjligt att afgöra,
ehuru det senare uttalet Qssurr för runstensperioden står fast genom
ristningar som UsurR L. 848, Usur L. 316, Osup L. 51., G. OsuraR
207 o. s. v. Professor Bugge anmärker härtill: »Den phonetiske
Betydning af o i osur kan opfattes paa flere Maader, thi naar Navnet
paa Aars-Stenen i Jylland (Thorsen 33) skrifves med o, maa denne
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
