- Project Runeberg -  Antiqvarisk/Antikvarisk tidskrift för Sverige / Tionde delen /
24

(1864-1924)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

24 E. BRÅTE. ATS 10: 1

penna af tiv1 Gunnlœif fadur8 sinn, es vas austr med
Ingvari drepinn. Gud hialpi and pœiva. ÅÖkenn (?)

(3) det följande med ia, medgifvande möjligheten af att denna
transscrip-tion i många, eller alla fall borde utbytas mot iœ.

7 Huruvida det runristade aftip afser uttalet Ϡtir eller aftir,
kan ej afgöras, då i fsv. förekomma former både med a ocb œ i första
stafvelsen: æptir (œftir, aptir, af ter, æpti, œfti, epti, apti, af ti, œttir)
anföras i Schlyters Ordbok till samlingen af Sveriges gamla lagar.
Jfr min förklaring af vokalvexlingen i min anmälan af Burgs Die
attesten nordischen runeninschriften uti Bezzenbergers Beitr. X. I det
följande transscriberar jag ristningen aftir med aftir, utan att dermed
vilja påstå, att denna transscription i hvarje fall är den riktiga.

8 Huruvida ristningen fafur bör återgifvas med fadur eller med
u-omljud fçdur, måste lemnas derhän. Tillvaron af fçdur under
runperioden visas af ristningar sådana som fuj>ur L. 504, fofllP
L. 2, 29, 117, 348, faujur L. 258, 967, men derjemte fans utan
tvifvel fadur genom inverkan från N. sg. utan omljud. Jag
återgifver i det följande runornas fapUP med fadur, utan att förneka, att
med denna ristning äfven uttalet fçdur kunnat åsyftas. — H.
Hildebrand, Vitterh., Hist. och Antiqv.-akademiens månadsblad 1879, s. 10,
har genom att förbise möjligheten att oss-runan kunde beteckna
u-omljudet af a, d. v. s. isl. ç, kommit att, som mig synes, delvis med
orätt antaga, att Ingvar-stenarne fölle i den period, då oss-runan
ännu ej hade fått ljudvärdet o, utan uttryckte a, väl rättare
begränsadt till nasaleradt a. De runstenar, hvilkas vittnesbörd Hildebrand
åberopar, äro L. 38, 47, 2 och 259. Bevisande äro af dessa blott
L. 2 och 259, ty på L. 38 och 47 förekommer icke oss-runan, såvida
D. I, 46 läst rätt fil på L. 47; men Hildebrand, som öfversätter
’som for i öster med Ingvar’ tyckes godkänna B. 335 och L., som
hafva foR, hvilken form naturligtvis är ett direkt vittnesbörd mot
oss-runans användning i betydelsen a. På L. 2 förekommer oss-runan i
onunt, onutar, ot, fofur. De tre första skulle kunna innehålla
nasaleradt a, men lika väl ç, alltså isl. Qnund, Qnundar, çnd. hvilket
ljudvärde måste ansättas för fojw. Uti inskriften L. 259
förekommer oss-runan uti: foR, bort, ont, Troni, af hvilka de båda första
afgjordt hafva o-vokal, isl. för, fsv. bort, burt’, uti ont kan u-omljud
föreligga, isl. çnd, och Hildebrands tilltalande förmodan, att
runristarens namn varit Thore trane, torde ej kunna hållas uppe inför
vittnesbördet af foR, bort. Af de återstående uppländska
Ingvarstenarne, L. 551 och 731, har den förra alls icke oss-runan, den

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Feb 4 07:25:53 2022 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/antiqtid/10/0028.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free