Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ATS 11: 3. OM DJURORNAMENTIKEN UNDER FOLKYANDRINGSTIDEN. 59
materialet för kännedomen om folkvandringstidens konst
härstammar just från mellersta Europas grafplatser1. Då
man på fornsaker från dessa träffar nästan uteslutande
djurornament af det bandformiga slaget, samt man på ett
ovetenskapligt sätt hopblandat fynden utan att skilja på
gammalt och ungt2, så hafva de ormlika djuren
betraktats som karakteristiska för hela perioden och äfven som
Germanernas enda djurornamentik, då man icke tillagt
någon betydelse åt de få former af annat slag, som
anträffats. Häraf härleda sig alla de vilda teorierna om
denna »drak- och ormornamentiks» härstamning från
Hinduerna eller öfverhufvud från orienten eller till och med
från det ariska urhemmet3. Men äfven för en sådan
forskare som Lindenschmit, som eger för stor kännedom om
de allmänna arkeologiska förhållandena för att hängifva
sig åt dylika spekulationer, äro de bandformiga djuren
stilens början och slut under merovingertiden; han
härleder också den germanska djurornamentiken ur
bandmotiv4.
1 Mr A. Bertrand räknade år 1879 omkr. 600 merovingiska
grafplatser inom ett område motsvarande Cæsars Gallien. Les bijoux
de Jouy-le-Comte i Revue Archéologique 1879.
2 I äldre tider hafva endast få fynd blifvit behandlade på ett
vetenskapligt sätt, derigenom att innehållet från hvarje graf
behandlats som ett särskildt fynd. De stora fynden från Nordendorn0 i
Bayern och Charnay i Burgund, som omfatta en tid af tre hundra år,
d. v. s. hela folkvandringstiden, äro ohjelpligen förlorade för
kronologiska undersökningar. På senare tiden synes man hafva kommit till
bättre insigt på kontinenten. På de senare åren hafva ett par
grafplatser blifvit på ett tillfredsställande sätt undersökta; dessa omfatta
dock endast kortare perioder.
3 Om dessa teorier se dr Müllers utförliga redogörelse a. arb.
s. 10 ff. Liknande uttalanden kan man träffa på äfven i den senaste
arkeologiska literaturen. Se de Baye, Industrie Anglosaxonne, Paris
1889, sid. 94.
4 Jfr Müller, a. arb. sid, 12, samt Lindenschmit, Die
Våter-ländische Alterthümer zu Sigmar ingen, Mainz 1860, sid. 110 f. Lin-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
