Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
82
THEODOR HJELMQVIST. ATS 12: 1
for nordisk Oldkyndighed 1850 s. 40). Drag i
framställningen påminna om Urdarbrunnen. Så t. ex.
omnämnes ett träd, som växer i källan, bestråladt af solen
och alltid blomstrande1.
Från mythologi en känna vi elf ven Leiptr, med det
ljusa vattnet, motbilden till Grekernas Styx (Helg. Hund.
II str. 30); men äfven etterfloderna, i hvilka de fördömde
vada (V♀luspá str. 41, jfr str. 38). Den lugna, klara floden,
som i sin spegel återstrålar de glänsande vapnen och
smyckena ombord på fartygen, målas vackert af Sturla
þorö-arson i följande vers:
Svá var El.fr
qll at lita
glœsilig,
sem á gull sœi,
d. v. s. »hela Elfven var så glänsande att skåda, som om
man sett på guld» (Flatöboken III s. 180).
Den vilda, brusande strömmen, som nedstörtar från
fjällen2, har blifvit föremål för en synnerligen imposant
skildring af Eilifr Guörunarson, som uti þorsdrápa sökt
teckna den öfversvämmande elfvens sublima kraft. Det
gälde för skalden att måla, hvad som i det poetiska
språket hette en pjoÖá d. v. s. en storflod (Grogaldr
str. 8; j,6rsdrápa str. 5) med dess framforsande
vattenmassa3. Skalden berättar (þorsdrápa str. 5 ff.) om Thors och
hans följeslagars genomvadande af floden Vimurs
störtvågor (hlaupár), hvilka, satta i häftig rörelse, fnyste etter
(œstar fnœstu eitri). Männen arbetade sig fram. genom
»vindmarken» (byrmçrk), under det att klippor och stenar
brakande träffades af deras jernskodda stafvar. Vågorna
1 Tre eitt er vaxit i keldunni ok stenar pat jafnan mea blöma, en
pegar er salin ren nr upp, pä skinn hön par allan daginn.
2 fellihryn fjälla, þorsdrápa str. 6.
3 Veitanda vatn, Atlakviöa str. 29; rennanda v ain, Äldre
Gula-thingslagen s. 19.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
