Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kyrkomålningar i Uppland från medeltidens slut. ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
2
OTTO SYLWAN.
ATS 14: I
och angränsande landskap från senare hälften af
1400-och början af 1500-talet. Denna grupp, som icke blott
i yttre hänseende — till tid och rum —, utan ock i inre
— genom sin likformighet — hör samman, kan
visserligen icke i fråga om rent konstnärliga egenskaper
jämföras med utlandets bästa verk, men den påkallar intresse
äfven utom vårt eget lands gränser genom rikedomen af
bevarade minnesmärken. En så talrik grupp af
fullständigt målade landskyrkor torde vara enastående, hälst de
erbjuda icke blott enstaka spår af den forna färgprakten,
utan visa oss denna relativt utmärkt väl bevarad, så att
vi kunna följa dekorationen genom hela byggnaden.
Målningarna i de medeltida kyrkorna hafva en
afgjordt dekorativ prägel. Viollet-Le-Duc i sitt Dictionnaire
de Varchitecture franqaise (artikeln Peinture T. VII) prisar
de dåtida konstnärerna för den säkra smak, med hvilken
de förstodo att inordna måleriet i byggnadens former, så
att ett helt intryck åstadkoms. Det ville icke träda fram
och verka för sig, utan blott smälta ihop med
arkitekturen, understödja denna och icke täfla med den om
åskådarens uppmärksamhet. Emellertid växlar
målarkonstens uppgift betydligt under de olika skedena. De
romanska basilikorna erbjödo målarne stora murytor, och
här se vi Gud fader, Kristus och Maria tronande i
upphöjdt majestät, symboliska figurer såsom kyrkan och
synagogan och därtill allvarliga bilder af gamla testamentets
heliga personer, af senare tidens helgon. Den stränghet
för att icke säga stelhet, som utmärker de romanska
målningarna äfven där de framställa lifligare scener, förenar
sig med en konstnärlig sorgfällighet i utförandet.
Figurerna begränsas af bestämda konturer gentemot den
jämväl färglagda bakgrunden; blott de nödvändigaste
acces-soarer äro medtagna för att bilden skall kunna förstås.
Ur den romanska stilen växer den gotiska fram. När
den hunnit sin konsekventa utbildning, hade murarna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
