Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sedvänjor kunna vi väl ej vänta oss någon uppteckning.
Däremot erhålla vi goda upplysningar af de stadgar, som
röra väl icke det köttsliga hrödralaget men dess artificiella
par alle 11, fostbröd ra la get.
Valtyr Gudmundsson har i en festskrift till P.
Melsted, prjdr Ritgjördir etc., Kphmn 1892, sid. 29 f. ägnat
det nordiska fostbrödralaget en öfversiktlig studie.
Angående fostbröders skyldigheter heter det bl. a.
1. I allra äldsla tider var det den efterlefvande fostbroderns
plikt gentemot den döde antingen att låta högsätta sig lefvande jämte
honom eller åtminstone icke öfverlefva hans frånfälle utan, om så
behöfdes, själf taga sig afdaga. Som exempel på det förra fallet kan
man nämna Saxos saga om de två norska konungasönerna, Asmund,
son till konung Alf i Hedemarken och Asvid, son till konung Björn
i Viken. Som exempel på det senare kan man nämna sagan om
Eyvind Sörkve, som icke blott tog sig själf af daga, då han erfor
Ingemund den gamle3 död, utan också uppmanade sin vän Gaut att
göra detsamma, en uppmaning, som han också efterkom (Vatnsd. 39,
Landn. 186). Ett annat exempel härpå är Saxos berättelse om
Had-ding danakonung, som hängde sig i allt folkets åsyn, när han sporde
Hunding sveakonungs död.
2. Senare inträder en förändring i denna skyldighet och
närmaste steget är det, att den af fostbröderna, som lefde längst, skulle
låta kasta upp lwg efter den andre och däri inlägga så mycket gods,
som syntes vara öfverensstämmande med deras ställning. Sedan skulle
den öfverlefvande sitta i högen hos den döde i tre dygn och därpå bege
sig därifrån, om han så ville. (Fornaldars. III, 375—376). Som
exempel på att en man har på detta sätt endast till synes låtit
högsätta sig med sin fostbroders lik kan man anföra berättelser i Egils
och Asmunds saga (Fornaldars. III, 378—379) om Arans död och
Asmunds högsättning med honom. Där berättas, att Asmund setat
tre dygn i högen, men efter denna tids förlopp lämnat den,
medtagande det gods, som lagts in i högen. Dock berättar sagan, att
detta icke försiggått alldeles ostördt, i det att Aran gick igen och
Asmund hade flera hårda nappatag med honom, innan han slapp ut
ur högen. Aran ville hvarken släppa sitt gods eller sin fostbroder,
då han ansåg sig ha rätt att behålla båda delarna.
3. Båda de stadier af förpliktelser, som nu omtalats, höra till
den gråa forntiden, dit ingen historisk visshet när, men under själfva
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
