Print (PDF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ATS 7: 1
DET SVENSKA RIKSVAPNET.
39
Appellativet vase har i svenskan en mängd betydelser.
Enligt Rietz’ ordbok betecknar det i landsmålen:
1. (liksom i riksspråket) a) löfruska, som fiskare nedsätta
i sjön för att locka fisk; b) golf bjelke; c) trästock till
underlag i en bro; samt vidare
2. risknippa, som lägges ned i ett kärr eller sumpig mark,
för att man skall kunna gå eller köra öfver;
3. sammanknuten halm- eller hökärfve;
4. en hop skott, som framskjuta från en sädesrot;
5. understa lagret af hö på en skulle eller halm under
en sädesstack;
6. klafve, frånsidan af en kopparslant;
7. pojke;
8. slarfver, stackare, oredlig menniska.
Af dessa många betydelser måste vi genast utmönstra
nr 6, alldenstund denna uppenbarligen ej kommit till
stånd förr än vasevapnet uppträdt på mynten. Af de
öfriga synas vi, med hänseende till ordets betydelse i
medeltidssvenskan samt i danskan, uteslutande hafva att
hålla oss till bemärkelserna knippa, särskildt fascin, och
kärfve.
Som en kärfve uppfattas vasevapnet redan mot slutet
af 1500-talet. Werwing berättar, att då k. Sigismund
höll sitt högtidliga intåg i Krakau, hade man der bland
annat af bildat en örn1, »som i sitt bo, hållande med klorna
en vase, lät sina ungar deraf hemta sin föda». Deremot
uppgaf Gregorius Borastus, kanik i Kalisch2 och Krakau,
att vapenbilden förestälde en risknippa, hvilken tydning
reproducerats af Aubery de Maurier i hans Mémoires de
Hambourg etc. äfvensom i Amelots Notes sur Tacite.
Sofia Brahe säger år 1626 i sin slægtebog, att k. Gustaf I
1 K. Sigismunds och k. Karl IX:s historier del. 1 s. 77. Polens
vapen är en silfverörn.
2 Om denne man, hvars egentliga namn var Greger Larsson
från Norrköping, jfr Svensk Historisk Tidskrift 1882 s. 149 f.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
