Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ATS 8: 2 BEOYULFSQVÄDET. 9
Alltså begifva sig nu konungen och Beovulf samt
alle kämparne på väg till det hiskliga träsket. Komne
dit, se de drakar och sjöormar vältra sig deri, medan
neck ar (nicer as) sitta rundt om på klipporna. Af dessa
fäller hjelten en med sin båge, och krigarne fiska upp
honom med spjuten. Derefter rustar sig Beovulf att gå
i vattnet och Hunferd lånar honom svärdet Hrunting, en
kostlig klenod. Han tager afsked af Hrodgar, nämner sin
sista vilja samt begifver sig uti.
Ett helt dygn behöfver han för att komma ned till
bottnen. Hit anländ, gripes han af Grendels moder och
släpas af henne in uti hennes boning. Den är hög och
ljus och vattnet kommer der icke in. Här står nu striden.
Svärdet Branting biter ej; hjelten är nära att duka under,
då han får syn på ett väldigt jättesvärd, som hänger på
salens vägg. Det griper han och dräper så sjöfrun. Han
hugger derpå jämväl hufvudet af Grendel, som ligger der
död på båren, och med detta begifver han sig åter upp
ur djupet.
Konungen har emellertid med följe aflägsnat sig,
troende att Geaternas hjelte med lifvet fått umgälla sin
djerfhet. Endast Beovulfs egne följesmän sitta ännu sorgsne
på stranden. De mottaga hpnom med glädje och med
hjelten i spetsen begifva de sig derpå upp till Heort.
Med Grendels hufvud såsom segertecken träder Beo- 1644—1887
vulf med sina kämpar inför konungen; han helsar honom
och förtäljer i korthet stridens gång. Han förärar
konungen fästet af jättesvärdet, som han tog der nere — det
öfriga hade förbränts af trollens blod, som kom derpå.
På detta svärdfäste stod i runor skrifvet om giganternas
strid i forntiden med Gud och om floden, som sedan kom.
Nu tager konungen till orda. Han prisar Beovulf, men
varnar honom ock. Må han blifva ej blott en prydnad,
utan ock ett stod för sitt folk — ej lik Heremod, hvilken
af öfvermod bragte ofärd öfver sig och Danmark. Herren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
