Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ingas förtviflan öfver fadrens hopplösa tillstånd
låter ej beskrifva sig. Med allt hennes
groll var det nu slut, då hon såg fadrens ömkliga
belägenhet.
>Far, far,» ropade hon och kastade sig
handlöst och i förtviflan öfver Anders Perssons
till utseendet liflösa kropp, »vakna, det är jag,
din dotter, som — — —».
En nervös ryckning i Anders Perssons lemmar
följde på dessa Ingas ord. Men detta var
också allt. Den sårade rättaren låg ånyo’ som
död.
I detta ögonblick framträdde kung Karl och
sade:
Lemna din far i våra händer, flicka, och om
det finnes någon hjelp, sä skall han snart blifva
frisk igen.
En fältskär, som medföljde Karl XII på hans
vådliga jagter, tog Anders Persson om hand.
men förklarade snart, att här ej var mycket att
göra, utan skulle snart upplösningens ögonblick
inträffa.
Då Karl XII inträdde i det lilla rum, der
Anders Persson nu snart skulle utandas sin sista
suck, lågo Sigurd och Inga på knä vid bädden.
Vid åsynen häraf ville konungen draga sig
tillbaka, men ändrade genast tankar och trädde
fram till sängen.
»Min vän», sade den unge konungen, i det
han lade ena handen på Sigurds skuldra, »du
har räddat mitt lif. Begär alltså hväd du vill
och om det står i min makt att gifva dig det,
så skall du få det.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
