Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
för företagas ocli svenskarne drefvos allt längre tillbaka: i april nödgades de
till och med att för en hel månads tid för andra gången upphäfva belägringen.
Det var tydligt att Gustaf för att kunna med framgång upptaga den måste
skaffa sig dels krigare, som ej så lätt som de oöfvade bönderne kunde slås ur
föltet, dels en flotta som spärrade staden från sjösidan och afstängde tillförseln.
Redan under de första månaderna af 1522 hade Gustaf flere gånger
skriftligen vän dt sig till rådet i Liibeck och framhållit, huruledes de hade
gemensamma syften mot konung Kristiem. Denne konungs sinnelag mot
Lubeck vore väl bekant och hans seger skulle bli ej mindre förderflig för
denna stad än för Sverige. Hade Liibeck förut haft att beklaga sig öfver
något i Sverige, så vore det ej svenskames fel, utan konung Hans’ och
konung Kristieras. Det skulle blifva annat förhållande, om Liibeck ville lemna
honom sitt understöd. Han vore beredd att sluta ett evigt förbund med
staden <x5h sörja för att den i Sverige finge fördelaktiga privilegier. Hvad han
hehöfde vore krigsfolk, båtsmän, skepp, vapen, humle, salt och kläder, och
han ber enträget att staden måtte dermed bistå honom; han och hela
riksrådet svarade för att staden ej derpå skulle lida skada eller förlust. Om
våren vid första öppet vatten skickade han sin tyske sekreterare Siewert von
Helften till Lubeck att drifva på saken och brefvexlade samtidigt med flere
af de män som han under sin vistelse i staden lärt känna.
Det var i en mycket gynsam tidpunkt hans framställning kom, ty
Liibeck befann sig på ytterst spänd fot med konung Kristiem. För två år
sedan hade en öfverenskommelse blifvit sluten, hvarigenom konungen måst göra
stora eftergifter. Sedan han blifvit herre öfver Sverige, synes han betraktat
denna öfverenskommelse såsom ej vidare gällande, och Ltibecks gamla
klagomål framkommo å nyo. Kristieras planer på en sjelfständig handel för
nordens riken, oberoende af Liibeck, blefvo bekanta och väckte stor oro; förbudet
eraot förbindelse med det upproriska Sverige var ytterst menligt för stadens
handel. Kristieras resa till Nederländerna och ryktet om att han derunder af
kejsaren förvärfvat vissa rättigheter öfver staden ökade ytterligare Liibecks
farhågor och förbittring — staden beredde sig på det värsta.
En annan af östersjöstäderna befann sig också i ovänligt förhållande
till konung Kristiem. Det var Danzig. Denna stad hade allt sedan 1518
legat i häftig strid med honom, och den svenska resningen hade deraf dragit
iordel. Ifrån Danzigs hamn utgick 1521 kaparhöfdingen Staffan Sasse,
upp-bragte en mängd danska handelsfartyg och förde en skara tyska knektar
öfver till Sverige, Gustaf till bjelp. Detta åter föranledde våldsåtgärder
från Kristieras sida. Under dessa omständigheter slöto Danzig och Ltibeck,
aom eljest under senare tiden i följd af stridiga handelsintressen varit fiender,
sig tillsatnmans. Den 15 mars 1522 ingicks emellan dem ett förbund, hvari
de bland annat öfverenskommo att understödja Sverige och tillföra det hvad
det behöfde.
Då Gustafs sändebud ankomrao, voro omständigheterna sålunda mycket
gynsamma. Rådet i Ltibeck var visserligen ännu ej beredt på att fullständigt
Sverigti hitloria. III.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
