Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
visa, undanrödja anledningar till missförstånd och vinna erkännande åt hvad
han gjort eller hade i sinnet att göra. Redan nu utvecklar han dervid som
folkledare en händighet och fyndighet, som visar att han var en värdig
lärjunge till Hemming Gad, hvilken i den vägen väl kan anses hafva hunnit
mästerskapets spets.
Det är nämdt, att konung Gustaf för att fylla de mest trängande
be-hofven vid midten af 1523 dels utskrifvit en silfverskatt, dels anmodat kyrkor
och kloster om bidrag som lån. Han fick härigenom blott en del af hvad han
behöfde, men fordringarna synas dock varit tillräckliga att väcka förvåning
och missnöje. Gustaf fann sig derför föranlåten att, »ändock han ej vore
någon räkenskap pligtig», vid marknaden i Vesterås i början af september
till deras tjenst »som oförståndiga äro och icke allting besinna kunna»,
redogöra för de utgifter han sedan han kom till regementet måst vidkännas och
hvilka uppgingo till en »summa så stor, att det näppeligen någon menniska
trott hafver». Han meddelade hvad det kostat att köpa och hyra skepp,
anskaffa krigsförnödenheter, besolda utländska ryttare och knektar, underhålla
inhemskt folk; och han nöjde sig ej med att lemna nakna sifferuppgifter,
hvilkas värde allmogen möjligen hade svårt att fatta, utan för att göra
uppgifterna riktigt påtagliga visade han huru många tunnor och läster
penningar dessa summor skulle utgöra. Tyckte någon, att det främmande
krigsfolket varit allt för dyrt, finge han besinna att det inkallats »på det Sveriges
infödda allmoge måtte sitta hemma till sitt, sköta åker och äng, föda sina
hustrur och barn och icke längre gå ut och låta slå sig ihjäl». Till att
anskaffa dessa »stora dråpliga summor» hade skatten blifvit pålagd och lånet
upptaget, och kunde ingen UDdra att så skett, mera underligt vore, att det
kunnat räcka till. — Denna redogörelse meddelades ej blott den i Vesterås
samlade mängden, utan upplästes äfven i andra landsorter.
Ifrån Vesterås utfärdade konungen kallelse till rådets medlemmar att den
11 oktober infinna sig i Söderköping för att öfverlägga om de sväfvande
frågorna rörande förhållandet till Danmark. Der infunno sig fem biskopar och
aderton verldsliga rådsherrar, hvadan samlingen var nästan fulltalig.
Ofverlägg-ningarna rörde äfven inre förhållanden. Så faststäldes i en särskild stadga
de pris, öfver hvilka varor af olika slag ej finge säljas; angående prisen å
de varor som ej i taxan voro upptagna skulle biskopen med två af rådet
inom hvarje stift ega att bestämma. Denna åtgärd vidtogs i följd af
allmogens klagomål öfver dhn dyra tiden; men ehuru den stod i full
öfverens-stämmelse med denna tids uppfattningssätt af ekonomiska förhållanden, var
den naturligtvis föga ändamålsenlig, och anledningarna till klagomålen voro
dessutom af den art, att andra medel till deras afhjelpande måste tillgripas.
Det är redan nämdt, huruledes Gustaf för att skaffa sig penningar vid
befrielsekrigets början hade måst tillgripa den utvägen att, såsom konung
Kristiem förut gjort, slå nödmynt. Det utgjordes af klippingar, som till sitt
verkliga värde voro sämre än det sämsta af de mynt som binder de senaste
sjutio åren blifvit slagna i Sverige, men utgåfvos för att i värde motsvara
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
