Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
bjöds han (februari 1527) att låta något af trycket utgå »bland simpelt folk»t
iorrän konungen sett det och »rausakning om lärdomen» blifvit hållen.
En dylik »ransakning» var det nu konungens mening att låta försiggå,,
för att sålunda fa slut på ropet om att det var någon ny och okristlig lära
som lian ville införa. I samma bref hvaruti han förebrådde Hans Brask, att
han låtit öfversätta de mot Luther fiendtliga bref ven, uppmanade han honom
att till Stockholm sända »några lärda män af sin kyrka, som med skäl och
skriftens bevisning kunde bevisa, att här brukas och predikas annan lärdom
än det heliga evangelium. De skola tåligt hörda blifva och må utan all
oganst framsätta sina positiones, och hvar bevisas kan, att här predikas någon
okristlig lärdom, se vi gema att de derför straifade blifva som sig icke kunna
derför försvara» (november 1526). Samtidigt lät han uppsätta några frågor
rörande de vigtigaste af de punkter hvarom striden rörde sig och sände dem
till »lärda män kring om riket» för att erhålla deras utlåtande. De rördo
frågan, om menniskostadgar som saknade stöd i Guds ord borde åtlydas;
om prester och biskopar enligt skriften hade annan myndighet än att predika
Guds ord; om deras rätt att bannlysa; om påfvedömets välde; om något
annat vore Guds tjenst än att hålla hans bud; om menniskan blefve salig
genom sina gerningar eller genom Guds nåd; om helgondyrkan; om man
egde att hålla sig vid andra uppenbarelser än de som omtalades i den heliga,
skrift; om skärselden och klosterlefnaden hade någon grund i den heliga
skrift; slutligen om någon menniska hade makt att annorlunda förordna om
nattvarden än Kristus sjelf förordnat. Artiklarna voro framstälda i frågoformT
men så att det var alldeles tydligt hvilken konungens mening var; hans åsigt
var den, att endast den heliga skrift vore rättesnöret för men niskans tro och
handlingar, hvad som deremot strede eller deri saknade stöd förkastades.
Man känner ej svaren från några andra svenska män än Olaus Petri och
Peder Galle; den senares yttrande föranledde ett genmäle från den förres
sida och alltsammans utgafs af trycket i början af 1527.
Någon disputation ville emellertid ej Hans Brask höra talas om, anseende
att en dylik snarare skulle leda till ondt än godt. Den som disputerar, skrifver
han, är kanske sjelf osäker i tron, de som höra på hafva foga kunskap och kunna
lätt bringas till otro genom att höra saker ifrågasättas hvarom de förr ej
hyst någon tvekan. Om kyrkans lära behöfde för öfrigt ej »disputeras
yttermera än kyrkans heliga lärofäder hittills i så många hundra år gjort hade».
Konungen lät dock ej förmå sig att afstå från sin föresats. Den 23 april
1527 utfärdade han kallelse till allmän riksdag i Söderköping vid pingsttiden.
Der skulle religionssamtalet ega rum. Bland andra kallades nämligen två, tre
eller flere de lärdaste af hvart kapitel, »på det en god förening måtte
företagas och samfalleligen beslutas om lärdomens tvedragt, som nu är
uppkommen så här i riket som i andra landskap utöfver hela kristenheten».
På samma gång konung Gustaf sålunda ifrågasatte sanningen af kyrkans
lära hade han fortsatt och utsträckt sina augrepp mot hennes egendom. På
rådsmötet i Vadstena 1526 beslöts, att två tredjedelar af kyrkotionden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
