Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
med personalförändringen bland deras innebafvare: de återstående kanikerne
utlöstes, såsom det hette, på sin egen begäran. De tiondedelar som tillfallit
biskoparae och kanikerne kommo på samma gång som deras gods till kronan
och utgjorde jemte den från och med 1539 indragna kyrkotionden den så kallade
kronotionden. För alla dessa indragningar kunde konungen hemta stöd ur
Vesterås recess. Så ej för den reduktion af landtpresternes och
sockenkyrkornas hemman, som vid midten af 1540-talet företogs och var af sådan
betydelse, att den nära nog fördubblade statens vinst af kyrkliga fastigheter.
Af 13 700 hemman, som beräknas hafva af konung Gustaf indragits från
kyrkan, utgjorde de reducerade kyrko- och presthemmanen ett antal af ej
mindre än 6 300. Denna utsträckning af reduktionen var en ny följd af den
grundsats som födde Vesterås recess, nämligen den att statens behof kräfde
uppoffringar af kyrkan; men den vitnar om en hög grad af dristighet å
konungens sida, ty den synes hafva skett blott och bart af kunglig
maktfullkomlighet, utan beslut af råd, ständer eller menigheter. Det var 1545
som denna nya reduktion tog sin böljan, och redan 1548 synes den varit
af-slutad. Sockenkyrkornas hemman indrogos utan synnerligt omsvep; de togos
utan ersättning. Med presteraes åter gick konungen tillväga på något så
när samma sätt som med biskoparaes och kanikernes. Det är förut
om-taladt, huruledes landtpresterne efter 1527 måst åtaga sig en taxa mot löfte
att befrias från borgläger. Denna taxa skulle nu upphöra emot att kronan,
såsom det hette, till presteraes beqvämlighet och landböndernes trygghet
öfvertog landbohemmanen; dessutom skulle presterne få ersättning af tionden.
Detta vederlag gafs äfven i allmänhet, men det dröjde ej många år, innan
presterne fingo vidkännas en pålaga, som väsentligen förminskade den fördel
de sålunda vunnit. ‘ Under åren 1554—1556, då kriget med Ryssland
ådaga-lade nya behof, finner man att den 1548 afskaffade taxan åter började
införas, och den sattes nu inemot dubbelt så hög som den varit före
afskaf-fandet och har sedermera i hufvudsak stått qvar såsom en utlaga af
prester-skapet.
Äfven till kyrkornas lösa egendom sträckte konung Gustaf efter
smålandsupprorets kufvande och arfrikets befästande sin hand längre än
förut. Plundringen af Götalands kyrkor 1539—1541 framkallade i väsentlig
mån det svåra upproret, och detta hindrade honom att i Svealand företaga
samma räfst; men den var endast uppskjuten. 1545 började den i nämda
landsdel, denna gång dock efter inhemtadt yttrande af rikets råd. Räfsten
fortgick under de följande åren och utsträcktes på 1550-talet äfven till
Finlands* kyrkor. Man kan göra sig en föreställning om dess beskaffenhet, då
man hör att från och med 1539 inkom i konungens skattkammare kyrksilfver
till ett belopp af nära 220 000 lod, och i denna siffra är dock ej inberäknadt
hvad som togs ifrån största delen af Södermanland, hela Nerike och en del af
Upland; likaledes saknar man redogörelse för uppbörden i Vermland och Dal.
Så tog genom konung Gustaf den nya svenska staten arf efter den
gamla svenska kyrkan. Man kan ej neka, att konung Gustaf, då han upp-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
