Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Gustafs död förflutit. Lika som om det ej skulle kunnat gifva en man
tillräckligt att sköta, aflades man att åt honom, som en gång skulle blifva
Johans efterträdare, skaffa äfven ett annat rike, af naturen skildt från
Sverige och det samma olikt i nationela och religiösa, politiska och sociala
förhållanden.
Polska konungavalet 1587. — Mötet i Reval 1589.
Olika kandidater till polska tronen 1587. — Sigismunds val, den 9 (19) angnsti. — Vadstena artiklar och
Kalaar stadgar. — Aristokratiens ställning till dessas bestämmelser. — Sigismnnds krifning, den 17 (27) dec. 1587.
- Jshans plan till mttte med sonen och afresa till Reval. — Hlndelserna i Reval. — Johan nOdgas nppgtfva
sin plan att återföra Sigismund till Sverige.
Redan då frågan om Johans polska giftermål först uppstod, hade Polens
konungakrona hägrat för den ärelystne furstens blickar. Så väl vid
konungavalet 1573 som vid det af år 1575 hade han också uppträdt för att vinna henne
antingen för sig eller för sin son, men båda gångerna fåfängt. Nya utsigter
öppnades genom konung Stefan Batoris död som inträffade i december
1586. Underrättelsen derom anlände till Sverige, medan vadstenamötet ännu
var samladt, och åtföljdes af en skrifvelse från den aflidnes gemål, konung
Johans svägerska, drottning Anna, hvari hon erbjöd sig att använda allt
sitt inflytande för att främja Sigismunds val. Denna gång visade sig dock
konung Johan ej synnerligen angelägen om saken, så mycket mindre, som
Sigismund ej förrådde någon böjelse att uppträda som kandidat. Emellertid
förklarade han, att om hans son blefve vald utan några betungande vilkor,
skulle han ej motsätta sig saken. Såsom sändebud afgingo Sigismunds
hofmarskalk Erik Brahe och riksrådet Erik Sparre till Polen i början af
maj 1587. De hade i uppdrag att lofva eftergift af Johans penningfordringar
af polska kronan, så vida Sigismund blefve vald; något löfte, som kunde lända
Sveriges område till förminskning, skulle de deremot icke fa gifva. Det
vilade sig emellertid, att valet ej skulle kunna på detta sätt genomdrifvas.
Jemte Sigismund täflade en mängd furstar om den lediga tronen: ej mindre
än fyra österrikiska erkehertigar, ryske tsaren Feodor, den aflidne konungens
broder Andreas Batori med flere. Mot de olika pre tendenterne svarade olika
partier inom den polska adeln, af hvilka de båda förnämsta leddes, det ena
af brödeme Zborovski, det andra af den store rikskansleren Johan
Za-m oi sk i. Sigismunds medtäflare sparade ej på löften för att vinna
anhängare: från österrikiska husets sida utlofvades till exempel ej mindre än
1400000 floriner till polska skattkammaren. Drottning Anna yrkade derför,
att de svenska anbuden skulle förbättras, och ansåg att man borde gifva
löfte om Estlands afträdande. De svenska sändebuden förklarade gång
på gång, att de härtill saknade fullmakt, men sedan vojvoden Martin
Liesnovolski infunnit sig i Sverige för att omedelbart underhandla med
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
