Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kap. 5. Målare, skulptörer och musiker
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
på förhand af fruktens safter. Sådana äro alstringens fröjder,
– men frambringandet! Att omsorgsfullt uppfostra barnet,
föra det öfvermättadt till sängs hvarje afton, famna det hvarje
morgon med en mors outtömliga kärlek, kläda det hundra
gånger i de vackraste drägter, som det oupphörligt sliter
sönder, men ändå icke ledsna på den dåraktiga varelsens
nyckfulla rörelser, utan bilda den till ett lefvande mästerverk, som
i skulpturen tilltalar allas ögon, i literaturen allas intelligens,
i målarekonsten allas minne och i musiken allas hjertan,
– detta är utförandet och dess mödor. Handen bör gå
framåt hvarje ögonblick, alltid färdig att lyda hufvudets
befallningar. Men om hufvudet nu icke har någon
skapareförmåga till sitt förfogande – – –
»Detta behof att alstra, denna outtröttliga kärlek till
moderskapet som skapar modren (detta naturens mästerverk,
som Rafael uppfattar så väl), med ett ord, denna hjernans
fruktsamhet, som är så svår att förvärfva, förgår så hastigt.
Inspirationen är för snillet en tillfällighetens gudinna, som
icke stannar, utan sväfvar i rymden och flyr med samma
trots som en skrämd fågel. Hon har ingen gördel, som poeten
kan fatta uti, och hennes hår är en eldslåga. Hon flyr som
de vackra hvita och röda flamingos, som göra jägaren
förtviflad. Också är arbetet en tröttande strid, som både fruktas
och älskas af de sköna och mäktiga andar, som stundom
krossas deraf. En af nutidens stora skalder sade en gång. då
han talade om detta förskräckliga arbete: »Jag börjar det i
förtviflan och slutar det med sorg». Må de okunniga veta,
att om artisten icke fördjupar sig i sitt verk utan besinning,
som Curtius störtade sig i afgrunden och soldaten rusar mot
redutten, – om han icke arbetar i denna krater, som en
grufarbetare i en instörtad grufva, och om han sätter sig att
betrakta svårigheterna i stället för att besegra dem en efter
annan, liksom de förälskade riddersmannen i fésagorna, hvilka
besegra oupphörligt återkommande trollerier för att vinna sina
prinsessor, så blir arbetet ofullbordadt och dör i ateliern,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
