Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kap. II. Anfall och strid
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
hvilken akademiker som helst göra efter. I allmänhet är det
lättare att stöta bort elever än draga sådana till ett läroverk. Det
vet nog presidenten Forssell från den tid då han var ledamot
af en regering, hvilken genom att borttaga några
elementarämnen från f. d. slöjdskolan minskade dennas elevantal med bortåt
ett tusende.
Ännu mera: arbetareinstitutets undervisning omfattade
endast ämnen med hvilka religionen ej hade det ringaste att göra.
Der undervisades om djurkroppens skapnad och sätten för dess
vårdande, om växternas byggnad, om de oorganiska kropparnes
beskaffenhet, om himlakropparne, om jordytan, om främmande
land och folk, om de vanliga räknesätten, om modersmålets
behandling o. s. v. Alla dessa ämnen äro ju erkända som nyttiga,
några läsas redan i statens skolor, andra åter skulle der vinna
insteg om ej katekes och latin toge bort så mycken tid för
lärjungarne.
Äfven i kulturhistorien, i förgångna generationers andliga
lif fingo institutets åhörare mången nyttig lärdom. Ja, under
institutets första år lära de till och med, Dagbladet till stor
förskräckelse, ha fått höra berättelser ur Jesu lif, hvilket
åtminstone visar att d:r Nyström alls icke bestrider Jesu verkliga
tillvaro. Af katekes, af dogmatik, af teologiska spetsfundigheter
lärdes deremot icke ett spår. Hvarken den ena eller andra
trosbekännelsen påtvingades åhörarne.
Endast en invändning kunde göras mot arbetareinstitutet.
Dettas föreståndare var nemligen »positivist», d. v. s. anhängare
af en främmande trosbekännelse, om hvilken hvar man viste att
den icke precis öfverensstämde med vår statskyrkas läror. Men
hvad gjorde väl det, sedan 1870 års riksdag afskaffat allt
bekännelsetvång!
Så tänkte dock ej presidenten Forssell, hvilken jemte sin
ansträngande befattning i statens tjenst äfven funnit tid att
grundligt sätta sig in i positivismen. Och hvad han viste det
fingo äfven stadsfullmäktige veta d. 17 Nov. 1881. Med lifliga
färger skildrade han positivismens mål och väsende. I politiskt
hänseende ville den ju hvarken monarki eller republik, utan en
styrelse under tre bankirer, — och det ville ej ens hr A. O. W.
vara med om. Hvad positivismen som religion beträffar, var
den nu rent af besatt. Den kunde ej fatta en personlig gud,
såsom gamla bibliska historier visa honom med långt skägg och
en »fotsid mantel». Nej i »menskligheten» sjelf lefver det
gudomliga, likasom individen endast lefver i och genom den insats
han gjort i mensklighetens utveckling. Något sådant der tyckas
tusenden före Comte, hr Nyströms profet, ha tänkt sig, och
andra tusenden lära ännu finnas i samma fördömelse. Ja, malicen
påstår att en och annan af dessa positivister blifvit »president»,
minister, folkrepresentant eller något dylikt i främmande stater.
Men sådant går ej an hos oss; här skulle en Littré eller en Paul
Bert ej ens få bli föreståndare för ett arbetareinstitut.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
