Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1. Samvärkan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SAMVÄKKAN.
13
särskilt fruktbar jordmån o. s. v. medföra. Därförutan
skulle t. ex. det icke gå för sig eller löna sig att
upparbeta de fruktbara trakterna af Ryssland, Indien och
Amerika. Om det icke funnes så storartade
transportmedel, skulle sålunda icke världen kunna till så billigt
pris förses med ett af de viktigaste födoämnena: brödet.
Så storartad och välsignelsebringande arbetsdelningen
till sina värkningar än är, har den dock sina skuggsidor,
hvilka icke få lämnas ur räkningen. Särskilt gäller detta
om den arbetsdelning, som förefinnes i många stora
fabriker och mekaniska industriella anläggningar. Där är det
vanligt, att arbetaren är sysselsatt med en liten detalj
dag ut, dag in, år ut, år in, utan någon som hälst
omväxling. Han far stå der 10, kanske 12 timmar om dagen
och städse lyssna till maskinernas enformiga surr. Att
detta lif skall på honom hafva ett förslöande inflytande,
är själfklart, och man kan icke undra, att arbetarne
komma att hata dessa värkstäder, som för dem äro
fängelser. Dunkelt känna de, att de dag för dag förlora sin
lifsglädje och styrka och blifva till maskiner, lika döda
som de, som arbeta rundt om dem. Detta är en mycket
viktig synpunkt. Arbetsdelningen medför den fördelen att
den, just genom den ensidiga sysselsättningen, utvidgar
arbetsskickligheten, men den förslöar och dödar andligen
många medelmåttigt begåfvade arbetare, hvilka endast
kunna den lilla detalj, hvarmed de äro sysselsatta. De
af naturen lyckligare utrustade, som äro begåfvade med
en sinnets liflighet och starkare intelligens, lida icke alltid
så starkt. De kunna hafva en motvikt mot det förslöande
inflytandet i sin egen vetgirighet. De taga reda på
värkstadens sammansättning, hur andra arbeta o. s. v., men
i längden slappas äfven de.
Att på grund af dessa olägenheter uttala
förkastelsedomen öfver arbetsdelningen är dock oriktigt, ty det finnes
andra vägar, på hvilka man kan komma till målet:
tillgodoseendet af arbetarens intresse. Då just
arbetsdelningen i så hög grad befordrar ett gynsamt resultat af
arbetet, bör tydligen arbetstiden kunna inskränkas. Om
arbetaren i stället för tolf timmar arbetade endast åtta
timmar om dagen, bör han naturligen hafva tid Öfrig både
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
