- Project Runeberg -  Arbetets söner : Ett illustrationsverk öfver den svenska arbetsklassen /
30

(1906) [MARC] Author: Knut Barr
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Under fanorna

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

flygande fanor och klingande spel! Målet vinkar redan
nära.

De äldre, som lärt sig inse kampens allvar, som varit med
från början att rödja den hårda marken, de kunna se bistert
allvarliga ut, när de tänka på, hur mycket motstånd det ännu
återstår att öfvervinna, men de kunna också lysa upp af
glädje, när de besinna, hur mycket ändå redan är gjordt,
med hur mycket mera förstående blickar tåget nu betraktas
från åskådarnas led, hur många äfven bland andra
samhällsklasser än kroppsarbetarnas numera ställa sig i ledet och
göra sig solidariska med arbetarnas rättvisa kraf.

De unga se mera sorglösa ut. De fatta icke alla
fullständigt meningen med det hela och veta ännu mindre hur målet
egentligen skall se ut, när det vinnes. Men att det skall
vinnas, det veta de fullt och fast. Kanske i dag, i morgon,
snart i alla händelser. Och de trampa taktfast på »i sina
fäders spår». När de i sin ordning hunnit få söner, då skola
alla fanornas vackra ord vara en värklighet. Icke får
ungdomen tvifla på det. Den har framtiden för sig. In i ledet
bara alla, människor! Och gån blott på vid musik och sång
under en solig vårhimmel! Takt tu! Där se vi redan målet
för vår marsch.

En liten parfvel är med för första gången. Han får springa
vid pappas hand för att inte bli efter. Med måste han vara,
ty han kan ej lemnas hemma ensam. Hela familjen, far
och mor och stora syster äro med i ledet för att demonstrera
för frihet och allas lika människovärde. Han vet icke, hvad
det är fråga om, men har ser far och mor och alla bekanta
helgdagsklädda, han ser de färgrika fanorna och hör den
vackra hornmusiken och de lustiga trumhvirflarna. Det är
för honom en lycklig och stor dag, och han känner en
obeskriflig stolthet öfver att få vara med i tåget. Och så har
han fått ett så grannt demonstrationsmärke af pappa att ha
på rockuppslaget. Han känner sig rikare än prinsarna, som
han hört om i sagorna.

— Titta, pappa, säger han och pekar på några välklädda
patroner på trottoaren, hvarför få inte de vara med?

Fadern ler litet vemodigt och vet inte, hvad han skall
svara.

— De tycka, att det är roligare att se på, säger han efter
litet funderande.

— De få vara med, när du blir stor, ropar med segervisst
klingande röst en ung man i ledet bakom, som hört pojkens fråga.

— Ja, det ska de få, svarar pojken. Det ska de visst få.
När jag blir stor, skall jag bli snällare mot dem än ni. Alla
ska då få vara med och få vackra märken.

Pojken funderar ett ögonblick på att trösta någon
åskådare med att ge honom sitt märke. Men det är honom ändå

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 18:02:49 2016 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/arbson/0038.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free