Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hos gruffolk
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
af alla slag, men däremot alls icke van vid ett regelbundet,
dag ifrån dag pågående, strängt arbete. Skogsbon i dessa
trakter var länge en smula försoffad och han arbetade ej
gärna mera än hvad nöden nätt och jämt kräfde. När man
därjämte vet, hur oändligt små behofven äro hos dessa
ödemarkens inbyggare, kan man tänka sig, att hvilan ofta tog
längre tid än det påkostande arbetet. När norrbottningen
först kom och sökte sig arbete vid grufvan, skedde detta
nästan alltid i samband med någon period af svält. Då
begärde han förskott för att stilla de första behofven, erhöll
gemenligen också sådant, men — så försvann han också
från arbetet och återfanns vanligen i sin bostad, där han
helt enkelt låg och sof. Han var mätt för tillfället, och detta
var honom alldeles nog för att icke arbeta. Det sägs äfven,
att det vid dylika tillfällen icke var lätt att öfvertyga honom
om nödvändigheten att fortsätta arbetet.
Och dock — försöket att få infödda arbetare ingick från
början i planen här uppe. Så småningom ville man få allt
flere af norrbottningarna att vänja sig vid verkligt arbete,
fästa dem vid grufvorna, bygga framtidsarbetet vid de
stora obrutna grufvorna på en fast inhemsk arbetarestock,
öfvervinna motståndet mot arbetet hos befolkningen själf och
på denna den säkraste af alla vägar nå det stora mål, som
heter Norrbottens kultiverande. Men dit är ännu långt,
och Geijerstam beräknar, att det icke var en fjärdedel af
arbetarne, som egentligen hörde hemma i Norrbotten vid tiden
för hans redogörelse.
»Emellertid», fortsätter han, »är det ganska strängt
förbjudet att skolka från skiften. Det kostar i plikt första
gången 1 kr., andra gången meddelas varning, tredje gången
följer afsked från arbetet. Eljest råder här nästan intet
förmynderskap öfver arbetarne. Det är t. ex. en bekant sak,
att många af de efter strejken i Norberg af skedade arbetarna
fått arbeta här och uppfört sig till vederbörandes fulla
belåtenhet. Deras egenskap att vara ’socialister’ har ej visat sig
inverka på deras vare sig duglighet eller disciplin.»
Geijerstam meddelar också en tabellarisk öfversikt öfver
arbetarnas ställning vid Gellivara vid tiden för hans
undersökningar, och han gör själf den reflexionen, att denna tabell
företer de mest utpräglade kontraster, som man någonstädes
torde kunna få se. Alla arbetarne ha helt kort tid varit i
bolagets tjänst; de, hvilka varit där längst, räkna fem års
tjänstetid — och bolaget var också då föga äldre. Nästan
alla af dessa i tabellen upptagna arbetare äro ungt folk,
män i sina bästa år, och deras förtjänst är högre än hvad
man oftast finner på landsbygden. Medan en borrare i
Dannemora vid samma tid förtjänar mellan 35 à 50 kr. per månad
och i Grängesberg omkring 75, stiger förtjänsten här till
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
