Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 02 —
ord i örat. Men det var ingen fart, intet lif i
hennes dans, och hennes höga klingande skratt,
som Deken älskade, hördes ej. Junkern gjorde
allt hvad han kunde för att lifva upp henne.
Malin Nyendorp, borgmästardottern, med alla sina
penningar, var ett godt kap för en fattig lycko-
riddare, och flickan själf, ung och täck på köpet.
Deken stod och såg på dansen. Han befann sig
nära det grefliga herrskapets plats. Malin dan-
sade förbi gång på gång, utan att se upp. Slut-
ligen stannade hon och hofmannen nära intill
Deken. Junkern förevisade alla sina konster;
han bugade och svansade, smickrade och skrat-
tade och berättade lustiga historier på den re-
naste högtyska. Malin hörde tankspridt på och
gaf intetsägande svar. Så föll hennes blick på
Deken. Deras ögon möttes, men hennes sökte
strax marken, Denna korta blick var ej så stolt
och spotsk, som dem Deken nu under ett par
månaders tid fått hålla till godo med. Deken
kände huru han rodnade. Fick han verkligen
tyda hennes blick, som han hoppades och ön-
skade att den var menad. Halft tvekande tog
han ett steg framåt i tanke att bedja henne dansa
med sig, men så stannade han. Där kom en
man, trasig, smutsig, med slokande, afbruten fjä-
der i baretten, raglande öfver dansplanen, lot-
sande sig fram mellan de dansande, med ständig
fara att stöta mot den hvirflande ringen. Det
var Nils Björnsson, som sluppit ur stocken. Han
var drucken, mer än vanligt. Af hans djärfva,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
