Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. De teoretiska förutsättningarna för Aristoteles etik - C. Aristoteles lära om förnuftet - α. Det gudomliga förnuftet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
43
högsta väsendet i tänkandet? Tydligen derför, att
tänkandet i och för sig är den aktualitet, som är utan all
möjlighet, all materia. Ett sådant tänkande tinnes endast en liten
tid1) eller någon gång’2) hos menniskan. Det framträder i
den omedelbara uppfattningen af väsensbegreppet, hvilken
alltid är sann, och icke innebär någon öfvergång från det
ena till det andra3) eller, såsom det heter på ett annat
ställe, är ett omedelbart vidrörande4). Det, som bildar dess
innehåll, är »så mycket, som är ren verklighet»5). Det är
således icke ett godtyckligt valdt uttryck för den rena formen,
att den säges vara tänkandet, utan Aristoteles går ut derifrån,
att det menskliga tänkandet är i vissa momenter ren
verklighet, och sluter deraf, att tänkandet i sig är den högsta
verkligheten. Rigtigheten häraf inses deraf, att Aristoteles
nämner förnuftet det gudomliga hos menniskan6) och teorin
den högsta aktualiteten hos henne7). Alexander
Aphrodi-sias går så långt, att han i sin kommentar till Aristoteles
identifierar det menskliga förnuftet med det gudomliga8).
Alltnog den rena formen eller den orörde röraren är
tänkandet i och för sig. Deremot kan Aristoteles icke finna
ren aktualitet i handlandet, ty den rättrådige behöfver
någon, mot hvilken han kan göra rätt o. s. v."). Derför
från-säger han gudomligheten handlande 10). — Huru skall nu detta
fattas, att gudomligheten (den rena formen) säges vara
tänkandet? Ar tänkandet endast bestämning hos ett substrat
eller betecknar det såsom sådant väsendet? Svaret är en-
’) § il. ’) § 16.
’) De Au. Ill, 6. 430, b, 27. 4) Met. IX, 10. § 6.
") § a; jmfr. Anal. post. II, 10. 94, a, 9. Vi återkomma till
förnuftet såsom det organ, hvarmed principerna uppfattas, nedan.
6) Eth. Nic. X, 7. 1177, b, 30. De Generatione Animalium II,
3. 736, b, 27.
!) Eth. Nic. X, 7, 1177, a. 19. «) De An. 139, b, ff.
*) Eth. Nic. X, 7, 1177, a, 30. ,0) c. 8 1178, b, 8.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
