Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Aristoteles etiska grundtankar - B. Om dygden - α. Förutsättningarna för dygden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
144
terna1), och hon utfor detta praktiskt, i det att viljan rigtar
sig på grundsatsen såsom angifvande det rätta ändamålet med
handlandet2). Men ehuru hon sålunda teoretiskt och praktiskt,
är ändamålsenligt verksaui, har hon ej den etiska dygden
sensu eminenti3), således ej heller insigt (ty dessa båda
forutsätta hvarandra). Den allmänna grundsatsen fastställes
nemligen icke på grund af insigt i dess föruuftighet, utan
af klokhet, goda naturanlag, vana etc.1). Å andra sidan
bestämmas begären icke frivilligt af denna såsom i den etiska
dygden, utan med tvång·’1). Det, som sålunda utmärker meu-
Att den återhållsamme uppställer en allmän grundsats, är
tydligt deraf, att i oåterhållsamheten, dess motsatta parallel, en
sådan uppställes (se ofvan sid. 140). Att denna grundsats bar till
innehåll affekternas beherskning, framgår deraf, att »den är återhållsam,
som beherskar de begär, af hvilka de fleste öfvervinnas», VII, 7.
1150, a, 12.
2) c. 9 i början. Återhållsam är den, som står fast vid en
rigtig grundsats eller föresats; 1151, b, 34. Den återhållsamme gör
intet mot grundsatsen.
3) c. 1. 1145, a, 36.
4) Detta har visserligen Aristoteles ej fullt utfört, men det ligger
deri, att ban skiljer återhållsamhet från besinningsfullhet, οωφρο·
ούνη, dermed, att den förra icke grundar sig på sedligt val, hvilket
deremot är förhållandet med den senare, c. 4. 1148, a, 16. Då nu i
det sedliga valet det goda eftersträfvas för sin egen skull, II, 4. 1105,
a, 32, är det tydligt, att frånvaron af sedligt val betecknar, att
ändamålet för handlingarna icke fastätälles såsom godt i sig sjelft, utan
endast hypotetiskt. Vidare bör erinras derom, att återhållsamheten
ej är förenad med insigt (se ofvan!), men väl med ίιινότης, c. 10.
1152, a, 10 (visserligen talas här om oåterhållsamhet, men det är
tydligt, att, då de motsvara hvarandra, detta gäller äfven om
återhållsamheten), och att i denna färdighet ändamålet fastställes hypotetiskt.
αχοπί>! inore&cis, (se VI, 12. 1144, a, 24) samt grundar sig på en
praktisk induktion eller erfarenhet, sålunda på klokhet (se ofvan
sid. 137) Att slutligen den allmänna grundsatsen förutsätter goda
naturanlag och vana, framgår af den ofvan gifna framställningen af
det teoretiskas beroende af det praktiska.
°) VII, 9. 1151, b, 34. ö τί γάρ ίγχρατήί οίος μηϋν παρά xiv
Ιόγον dia τάζ οωματιχάζ ηδονας ποιείν χα ι ο σώφρων, à)X ο μεν
ί’χωΐ’ ο S’ ουχ ίχων ψαι’λας ίπι&ιιμιας, xai ο μίν τοιοντος οϊοί μη ήάες&αι
παρά τόν Ιόγον, ο d’ οίος rjåaodai άλί.ά μι) äytaftai. Det är tydligt,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
