Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
läsa både svenska och tyska. För att inhämta lär-
dom hade jag sändts till Viborg. Min fader me-
nade nämligen, att det var nödvändigt att åtmins-
tone en af Skalmssönerna kunde läsa och skrifva
och tala tyska, så att vi skulle kunna reda oss med
garparna, med hvilka vi drefvo köpenskap. Jag
bodde i den rika borgmästarens hem, där maten
var god, ölet starkt och bädden mjuk. Jag åt med
silfversked ur tennfat och bar präktiga kläder lik-
som mitt syskonbarn Hans.
Då sex månader förflutit, tog jag afsked af
mina fränder och red hem till Skalmsholm. Hvil-
ken skillnad var det ej mellan den burgne borga-
rens stenhus och vår stuga af rundstock. Tungt
föreföll mig mitt arbete bakom plogen efter det
glada lifvet i staden. Nu först insåg jag, huru fat-
tiga och eländiga vi voro. Huru vi än sträfvade
och stretade, lyckades vi ej komma till välstånd.
Allt hvad åkern och skogen gåfvo oss gick åt till
att betala skatten åt Sigfridssönerna och åt ryssarna,
till hvilka senare vi blifvit skattskyldiga allt sedan
vi mist Stora Skalmsholm och ej mera kunde hålla
dem från lifvet. Sigfridssönerna, som af konung
Erik fått frihet och frälse, sköld och hjälm — i sköl-
den förde de en röd fargalt — hade af marsken i
Viborg fått öarna vid gränsen i förläning, mot vill-
kor att de höllo ryssen stången. Detta gjorde de
på så sätt, att de betalade honom skatt och svuro
honom trohet, så att nu voro de både marskens
och kättarnes män. Svidrigajlo, den littaviska bo-
jaren i Uguniemi, var deras vän och gjorde ofta
besök på Stora Skalmsholm. Med littavern drogo
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
