Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
för att dela bytet med Schemjaka. Deras länder
voro sannolikt blottade på krigsfolk. Vi, med vår
väl rustade och beväpnade fana, borde väl kunna
göra detsamma som sammanrafsade och oordnade
novgorodiska och tatariska skaror ofta lyckligt
utförde.
Jan van Mynden sade, att han för öfrigt höll
med mig, men han fruktade att plundringarna och
landsvägslifvet skulle undergräfva lydnaden bland
manskapet och att färden därför ej komme att gå
snabbt nog. Jag svarade, att jag trodde mig vara
karl att hålla folket i tukt. Efter mycket ordande
hit och dit, enades vi slutligen om mitt förslag.
Jag samlade ryttarne omkring mig och berät-
tade dem hvad som händt i Moskva, löste dem
från deras ed och erbjöd dem att ånyo taga min
sold. Jag sade dem vidare, att jag nu ämnade föra
krig på egen hand och att jag förberedde dem på
att jag komme att fordra ovillkorlig, blind lydnad
samt att plundring ej finge ifrågakomma, utan blott
brandskattning. Alla utom tjugo, hvilka längtade
hem, svuro mig trohet och lofvade mig lydnad.
Jag sände Semjon till Moskva med befallning att
hos Sisendorp lyfta mina penningar, som denne
hade i förvar. Därefter borde Semjon så skynd-
samt som möjligt åter söka upp mig i landet
mellan Murom och Vladimir. De hundra tatarer,
som voro under mitt befäl, lät jag rida sina färde.
Så tågade vi norrut. Två raster framför fanan red
en rote som förtraf. Ungefärligen hvar femte timme
skulle denna tillse att bönderna höllo hästar i be-
redskap åt oss. Färden gick raskt framåt, de fattiga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
