- Project Runeberg -  Armfeltarne på Hunnerstad och deras närmaste /
216

(1916) [MARC] Author: Ada Rydström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Sedan Axel redogjort för broderns militärbana, yttrade
han vidare:

»Sedan 1817 har min bror ägnat sin verksamhet åt
landtbruket på fädernegodset Hunnerstad, först under
vår vördnadsvärda mors lifstid och sedan som stöd för
trenne systrar. Han begråtes nu, inte allenast af sina
syskon, utan äfven som god och rättvis husbonde af sina
underhafvande och af många som varit föremål för hans
välgörenhet.

Anden har flyktat ur den äfven på ålderdomen behag*
liga hyddan, som nu öfverlämnas åt jorden och förgän*
gelsen. Det är oss syskon ej mera förunnadt att se de af
godhet och välvilja uttrycksfulla dragen.

Den enda tröst vi äga är, att en hög ålder närmar oss
till återseendet af den så högt älskade brodern i en bättre
värld, där vi återfinna honom i en förklarad skepnad.

Frid öfver hans stoft — och genom Guds nåd och Jesu
Christi skuld, salighet åt den odödlige anden.»

I februari samma år skrifver Axel till sin dotter:

»Mamma gör allt hvad som är möjligt att förta mig
sorgen efter farbror. Hennes omsorger och mina göro*
mål, såväl egna som för systrarne, hvilka jämnt upptaga
tankar och tid, verka fördelaktigt, men kunna ej hindra
att stunder gifvas, då jag ej kan företaga något mer än
att tänka på min ende rätte broder.»

I mars skrifver han: »Sorgen och saknaden efter min
ende rätte broder är väl inte så bitter som i början, men
likväl ganska obetydligt mindre. Det går väl an när jag
sysselsätter mig, men i sällskapslifvet är jag tyst och
sluten.»

Karls älsklingssyster Ebbas sorg var ej mindre. Hon
brukade lägga sig ned på broderns graf, klappa den och
säga: »Kalle lilla, Kalle lilla! kan jag ej snart få komma
till dig.»

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Thu Aug 11 20:28:12 2016 (www-data) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/armfeltare/0252.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free