- Project Runeberg -  Årsberättelse om nyare zoologiska arbeten och upptäckter/om zoologiens framsteg / Årsberättelse om framstegen i Vertebrerade djurens Naturalhistoria under åren 1840-1842 /
140

(1822) Author: Johan Wilhelm Dalman, Sven Nilsson, Bengt Fries, Carl Jakob Sundevall, Carl Henrik Boheman, Sven Lovén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

140

Stockholm 1842. På förra stället erhålla vi en
beskrifning på svårigheterna att studera hvalarna, samt
uppgift på det som företrädesvis bör efterses då tillfälle
dertill erbjuder sig, nemligen: storleken, färgen,
framfötternes längd och färg, sljertens form,
ryggfenans läge och form; — vidare temperatur, blåsning,
rörelser och dykningens långvarighet. Framför allt
bör man aldrig försumma att taga foster af hvalar.
— Vidare lemnas en kort öfversigt af hvad man
känner om dessa djurs historia. — Valtensprulningen
anses här såsom alldeles vederlagd och skälen
anföras. Kroppsvärmen uppgifves till 42 à 44° C, men
Förf. uppmanar en hvar att skaffa ytterligare
uppgifter häröfver såväl som öfver allt, som rörer dessa
märkvärdiga och ännu föga kända djur.
Andedrägten är ganska långsam, då de blott andas hvarje
gång de uppskjuta öfver vattnet, hvilket ej kan ske
oftare än några få gånger i minuten; men hjertats
slag äro så mycket hastigare. Vid ett enda tillfälle
då Förf. kunnat iakttaga detta, räknades 136 slag i
minuten. Pulsens hastighet tyckes således rätta sig
efter värmegraden och ej efter andedrägtens
hastighet. — E. anmärker, alt Hvalarne, som äro de enda
varmblodiga, alldeles nakna hafsdjur, måste vara
ganska sfora för alt kunna bibehålla värmen i det
tämligen starkt värmeledande vattnet; "elt däggdjur af
en råttas storlek skulle snart afkylas och dö, dess
förmåga att utveckla värme måtte vara så stark som
helst". (Se Förhandl. Köpenh. pag. 83). — Vid
samma tillfälle förevisades tandrudimenterne hos
fostret af Balænopfera (Förhandl. p. 271).

Vid mötet i Stockholm 1842 hade E.
ansenli-gen ökat sina materialier till dessa djurs historia.
Efter en ganska underhållande beskrifning på
arbetet med en strandad hval öfvergår E. till besvaran?
det af frågan, huru många de arter af Balæna och

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 03:05:50 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/arszoologi/184018421/0156.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free