Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I - 8. Ett oförvitligt hus
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ETT OFÖRVITLIGT HUS
till parti, när det passar henne, tänkte fröken Lena
och avundades den, som kunde ärva en gård i stället
för att behöva söka en fattig komministratur och
prova och våndas, innan han fick den.
Till slut hade också prostinnan kommit så långt,
att hon kunde berätta för handlarfrun framme vid
kyrkan, att Ida, skatten, ville flytta, hon funderade
visst på att gifta sig, och prostinnan kunde nästan
gissa med vem.
I detsamma gick Magnus förbi och stannade hos
Ida, och Hanna förstod. Hon stirrade stelt efter
dem, och prostinnan, som berättat sin lilla nyhet
utan elakhet — ty Hanna var ju gift! — blev
riktigt betänksam vid att se hennes blekhet. En
lär sig aldrig begripa människorna, tänkte hon.
För Hanna var denna underrättelse ett
förkrossande slag. Marken gungade, grunden för hela
hennes handlande vacklade, och i spillror störtade
allt vad hon byggt därpå. Ty om Magnus kunde
gifta sig med den där Ida från Hökagårn, som inte
var annat än en bonddoter, så kunde han såväl ha
tagit henne, Hanna. Den ena var lika fattig som
den andra, vad det angick. Alltsammans som skett
intill denna dag, det ena efter det andra i en lång
kedja, det kom sig ju bara av att Magnus blivit
så herrskapslik, att hon blivit honom för ringa.
Annars hade hon väl aldrig i tiden sitt åt Frans
eller lyssnat på vad han prata. Han hade fått svära
på vilken bibel han velat, men inte på hennes.
Men nu var det, som det var!
På eftermiddagen gick hon upp på slinnet, där
137
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
