Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II - 7. Egypten och Kanaan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ÅSA-HANNA
VII.
Egypten och Kanaan.
Det år från vår och till vår, inom vilket Ida
väntade Magnus tillbaka, var det märkligaste Hanna
upplevat. Av längtan blev tiden oändlig, av fruktan
blev den flyktig på samma gång. Hon gladdes, när
sommaren vek för höst och vintern begynte, kanske
kom han till jul! När han inte kom, var vintern så
dryg, som om det inte funnes annat än vinter på
jorden. Då äntligen, äntligen de första vårtecknen
började visa sig, utan att ställningen förändrades,
utan att något spordes från Magnus och utan ett
tecken som tydde på att någon ämnade träda fram
och hjälpa honom, förskräcktes hon. Ingen hade
tanke för Magnus, alla voro som besatta av
prästvalet. Ständigt satt folk inne hos Frånse i
bodkammaren och ältade denna sak. Och Frånse,
guds-förnekaren, var outtröttligare än någon annan, när
det gällde att få en bra präst i Ljungheda.
Det värsta var att hon ingenting kunnat göra
annat än hålla ett öga på postkontoret och på
Frånse. Jo, engång hade hon försökt locka ur Idas
äldsta pojke, om de inte hörde något från far. Men
om där kom brev, så var Ida tydligen för slug att
anförtro sin hemlighet åt barnen.
320
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
