Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II - 7. Egypten och Kanaan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
EGYPTEN OCH KANAAN
Hilma, den enda som under denna tid brydde
sig om att ge akt på Hanna, kunde mången gång
tyeka, att hon gick liksom i sömnen i sitt hus och
sin gärning. Hon hade sina ryck, då hon styrde och
regerade och vände upp och ner på huset, och så
plötsligt föllo hennes händer åt sidorna, ja hon
kunde låta saker och ting passera, som blott för
kort tid sedan skulle varit omöjliga i Mellangärden.
Någon sällsynt gång, tyckte sig det fromma barnet
i Hannas ansikte se ett milt bedrövat uttryck, som
hon tydde, som att Guds ande bråkade och skäktade
matmors hjärta som hör, att det skulle bli mjukt och
vitt, som det finaste lingarn, varav man någonsin
vävt en altarduk åt vår Herre. Men den kvällen,
då hon kom hem efter att ha ordnat med
annonseringen och ha fått bevis på att Magnus levde och
skrev hem, då tycktes det nästan, som om huset
fått igen sin fru från långa tider tillbaka, innan
branden och mor Fias död.
— Har Liljelund varit inom? frågade hon. Vad
hennes röst var hög och munter, hennes ögon
glänsande! Och så hon skrattade, när det svarades ja.
Och uttrycket i hennes ansikte, när hon såg
postmästaren vända tillbaka och krypa nedhukad längs
stenmuren som om han icke önskade bli sedd! Vad
kunde det betyda annat än ont för Liljelund? Vad
skulle egentligen prästgårdsfröken tänka?
Hannas första tanke var att redan samma kväll,
sedan hon följt pengarna och fröken hemåt, ta ett
nappatag med människan Ida för att om möjligt
genast vrida adressen ur henne. Men fröken Lena
21. — Wägner, Asa-Hanna.
321
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
