Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II - 9. Lukefärdigt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ÅSA-HANNA
ju inte allt, och hur lätt kunde inte ett försmädligt
ord från Frånse leda honom på spåren. Säkert
skulle han inte kunna styra sig förrän han fick reta
upp Magnus igen. Och då kunde hon behöva vara
till hands. Hon lyssnade spänt, medan hon
försiktigt gick på gräskanten. Men de tego båda. Det
förvånade henne, att Frånse var så foglig och tyst
och så snabb ...
Då slog med ens ner i henne varför: han visste
ju att han hade vapen själv i bodkammarskåpet.
Det var det han gick och tänkte på. Han hade inte
glömt det, som hon hade gjort ända till nu. Han
gick rakt på det, och när han hade det i sin hand,
skulle han handla.
Hon satte i att springa, så fort benen orkade
bära henne. Hon hade inte tid att vara försiktig,
vad betydde det att Frånse hörde hennes steg mot
att hon hann att skaffa undan vapnet. Hon hörde
att han satte starkare fart, liksom om han vädrat
hennes uppsåt på samma sätt som hon nyss hans,
men Magnus tvang honom att sakta sin gång, med
ett hot i tonen som låg så intill gränsen av
uppfyllelse, att hjärtat ett ögonblick stod stilla.
Med hjärtat i sin mun sprang hon ända hem
till Mellangärden och stannade icke en enda gång
för att hämta andan. Nyckeln till skåpet, var låg
den? I en skrivbordslåda, men vilken?
Hon trevade sig fram genom mörkret, flämtande
som en hund, rev eld och fick ett ljus tänt men
släckte det genast igen för att icke bli sedd utifrån.
Var det deras steg över gårdsplanen? Hon letade
372
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
