Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II - 9. Lukefärdigt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
LUKEFÄRDIGT
ivrigt i skrivbordslådorna men fann ingenting.
Förstugudörren rycktes upp. Hon visste, att Frånse
skulle styra rakt på skåpet, rusade fram och ställde
sig med ryggen mot dörren i avsikt att hindra honom
och varsko Magnus. Då kände hon något i ryggen,
det var nyckeln, han hade glömt kvar den just i
dag! 1 nästa ögonblick hade hon vapnet i sin hand,
men i samma nu var Frånse över henne, hon kändè
hans grepp om sin nacke. Hon dök ner mot jorden
men släppte icke vapnet, hon kröp ihop om det på
golvet, som om det varit livet hon hållit i sina
händer.
Frånse hade fått försprång!
— Hjälp! ropade hon, icke högt men dock
tydligt nog för att vägleda Magnus, som svärjande
tornade mot möblerna därute i mellanrummet.
Frånse hade fått tag om handloven: Hit me at,
släpp, är du toki, det går å! Han rev och ryckte
med raseri. — Det går å!
— Låt at gå å, flämtade hon, jag fräja inte
etter vicket.
Så med ens rämnade himmel och jord för en
ljungande flamma. Allt sjönk samman, allt
motstånd, kiv och nit upphörde... och slocknade i
vanmakt. Det blev stillhet.
Men icke utan medvetande. Tvärs genom smärtan
visste hon att två män, båda med vapen, stodo över
henne.
— Tänd, mumlade hon, och det föll henne m,
att de borde ha kunnat komma på det själva.
Magnus strök eld och tände ett ljus.
373
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
