- Project Runeberg -  Berättelser /
78

(1876) [MARC] Author: Albrekt Segerstedt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

78

"Tro inte herra, att de* skulle få ett svårt straff
för det här, om en ville göra någet af et?" frågade han,
sedan han fått väskan i ordning och sett om bössan.

Yi yttrade båda, att ett svårt straff nog skulle
drabba dem.

Skoglund tycktes tänka efter.

"Vill herra följa med mej till Röd jan?* frågade han.

"Ja," svarade vi båda. "Men hvad vill Skoglund
göra der?" tillade jag.

"Smida me’n jernet är varmt," svarade han
småleende. "Kom nu, så gå vi här rätt fram, så ska’ vi
vara der, närapå lika snart som de!"

Och nu bar det af med väldig fart genom skogen.

"Skulle herrn," sade Skoglund till mig, "vilja läsa
opp för dom, hva’ de kan vänta sej?"

Jag lofvade att göra mitt bästa, men förklarade,
att jag ej alldeles hade reda på, hvilket straff lagen
för i fråga varande brott kunde föreskrifva.

"Det är lika godt, herre, det är lika godt,"
förklarade Skoglund. "Men ta’ bara inte te för litet,
utan hellre tvärtom. Å ville herrn så nämna några
vissa paragrafer, så tar det förr bugt på dom!"

Efter en ganska skarp och ansträngande vandring
voro vi framme. Ingen tycktes hafva sett oss, ty när
vi inträdde, sutto far sjelf och sonen i godan ro vid ett
bord och öfverlade.

Att beskrifva de båda skogstjufvarnes utseende,
vill jag ej försöka. Hade en bomb fallit ned för deras
fötter, som man säger, skulle de svårligen kunnat blifva
mera öfverraskade eller förskräckta. Båda sprungo upp,
och hade jag ej haft deras nyss begångna svåra dåd i
minne, hade jag ej kunnat låta bli att skratta åt de
löjliga figurer de gjorde.

Skoglund stöd i spetsen för oss. Han satte ut sina
långa ben betydligt för att se vigtig ut.

"God dag!" började han. "Ni trodde väl, att Ni
inte skulle få si mej så snart kan jag tro ? Men sir Ni,
de här bägge herra såg på hela passascha, å kunna
vitna om’et, å dyrt kan det stå Er! Å vill herrn vara

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 03:11:29 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/asegber/0082.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free