Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hon nu dristade sig? Månne den Helige ville
fälla ett go*tt ord för henne hos abbedissan i Santa
Maria! Eller kanske förmå någon rik borgare att
skänka klostret det, som fordrades för att hon
skulle bli mottagen?
Hon tystnade, i spänd förbidan.
Länge förblev det så — tyst.
En för en kommo vågorna långsamt vandrande,
slungades upp mot klippan, veko tillbaka, döko
ned och begynte åter samma onyttiga lek. För
Giovanni lät det som långa, tunga suckar, orden
flöto in i böljeleken och blevo likgiltiga och
utom-varande som den. Han såg bara en liten gestalt
med rak bestämd näsa i det nattskuggade ansiktet
och tänder, som glimrade friska innanför röda
läppar. Han tryckte handen, han höll i, hårdare,
högre och högre svallade det inom honom:
— Även den ovärdigaste är det tillstått att älska
i tukt och ära, Gud bjuder att gifta sig, som är
bättre än att brinna —
Han såg ned i hennes ögons svarta djup.
— Katarina Ferraro, sade han och förundrade
sig vid att höra sin egen darrande stämma, jag är
blott en ung man som syndat och sökt göra bot,
men intet löfte har jag avlagt, jag är som andra
män fri till att gå ut i världen. Nu frågar jag
dig om du vill dela en främlings liv, tjäna hans
hus och härska över hans hjärta?
Jag begär dig till hustru.
Bestört hade hon sökt vrida sin hand ur hans
— nu ryckte hon den häftigt loss.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
