Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sina blickar. Han förbannade huset, som köpts på
de fattigas bekostnad, kärlekens rus, som dövat
hans själ, lyckan, som snärjt hans vilja. Nej, av
honom skulle ingen köpa hans hämnd. Var fanns
den åldrige? Han ville visa fadern den hand, som
en gång kommc att lysa röd av kvinnoskändarens
och förrädarens, av hans sons blod! Han ville visa
honom sina händers senor och hårda hud — de som
en gång kunde ha vräkt omkull en klocka av hård
metall — den handen skulle nog veta träffa en
Guds förbannade.
Hade Katarina sett honom, som han stod där i
denna stund, så hade han måhända aldrig fått
anledning att nedkalla himlens förbannelse över hav
och land. Och fast folket vek undan för de
blod-sprängda ögonen, den lyfta näven och det rasande
talet, så steg han i deras aktning. De gillade fullt
hans vrede, ja, deras beundran stadfästes för vart
hårt och rättvist ord.
Dä föll plötsligt den knutna handen ned, hela
gestalten sjönk ihop och blev liggande som en död
massa.
Även detta fattade kvinnorna. De hade kanske
bränts av svartsjukans mörka eld, men säkrare
ändå hade kärlekens ångest frätt deras hjärta, tills
såret blivit oläkligt.
De läto honom ligga i fred med sin grymma
plåga, de gingo bort och klappret av deras skor mot
hällen förnams ej mer. Ungdomen, som hela tiden
obekymrat dansat mellan husen, lätt och smidigt
som på blanka golvrutor, — flickorna först med
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
