Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
något nytt, starkt, ungt, något som redan lefde
ute, där det var soligare och friare. Man hade
varit i Paris, och man visste, att snart skulle
det också vara här — när de unga väl druckit
sig rusiga af det färska viuet och konnno
hemstormande med hjärtat och hjärnan i glöd. I
luften tonade — icke harpor — men sunda,
stundom brutala sånger ur lifvet, man trodde,
hvad man såg, men icke mer. Konstnären vore
blott cu, lifvet mångfaldigt. Icke livad som
upprann i lians hjärna och för hans ögonpar
enbart, utan livad alla andra ögonpar och
hjärnor sågo och fattade, blef det intressanta.
Konstnärens själ var en bisak, tingens själ var allt.
Mer, mer, mer ville man skåda, af
detaljernas mångfasonerade klossar uppbygdes groteska
byggnader, som ägde lifvets brokiga färg och
sammansatta stil. Det var ett lustigt arbete,
folks ögon blefvo hungriga och öppna som
rof-djurs ögon, man spanade och snokade, man
skonade intet, allt håfvades in, intet var för litet,
intet för obetydligt.
Äfven Nils for till Paris den tiden för att
lära, framför allt lära sig se. Men han kom
hem utan att ha lärt detta. Hans arbeten hade
varit konstiga, famlande -—■ och de fortforo att
vara det, stundom djärfva, stundom matta, men
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
