Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
aldrig med det nyas klarliet ocli skärpa. Hvad
ville han? Det visste han nog, sade han, men
han kunde icke tala 0111 det och icke måla det
heller — ännu.
Det fauns några som oaktadt allt fortforo
att tro på honom, och de uppmuntrade honom
att gå på, han skulle nog finna sig själf, blott
tekniken blefve färdig.
Men där utifrån blefvo ropen högre, och
ekot hemma ljöd allt starkare. Den ena
talangen efter deu andra slog ut som rosor efter
juliregu, saftiga, starkt doftande, rika i
medvetandet af att äga ordet till gåtan, af att veta,
livart de ville gå. Det jäste och sjöd af
alstrings-mod blaud de unga.
Då blef Nils tystare och knarrigare, målade
nervöst och prydde väggarna med lialffärdiga
och bizarra dukar. Någon gång i kamratlag
kunde han öppna munnen och tala 0111
helhetsverkan och poesi och konstiga färgmotsättniugar,
som väckte skratt. Man sade, att han var en
gammalmodig drömmare, som måste rycka upp
sig och krypa fram ur sitt fantastiska hörn,
där himlen lyste onaturligt blå och den
bleksiktiga jungfru Ideal satt med tomma ögon och
knäppte tuunt på sin spruckna luta. Nej, ut
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
