Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
böjde sig nu i precis samma vinkel öfver
ärt-pungarna.
— Så otäckt med värmen, Leon ti ne.
— Ja, hettan är faslig.
— Den som bodde i sta’n, alltid käus det
svalare där.
— Det tror jag det — den som bodde
i stad.
Nu vätide Antoinette sin kråka och såg ur
dess djup genomträngande in i Leontines gömda
ansikte.
— Såg Leoutiue minen i morse — vid
kaffet?
Leontine blickade uppåt som för att taga
liimmelen till vittne på, att nog hade hon sett.
Och hon nickade, så att kråkskörten lustigt
vippade.
När flickorna talade i dessa förtäckta
ordalag, gälde det blott en — majorskan, deras
styfmor sedan mer än femton år tillbaka. Men
de händelselösa åren hade varit som en dag,
och flickornas känslor voro oberörda af tiden.
Styfdöttrarua hade alls icke något att beklaga
sig öfver. Majorskan var ju den beskedligaste
och ofarligaste lilla människa i världen. Det
medgåfvo de också, mildt reserveradt, men sågo
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
