Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Himlen var hvit, och hvitt var redan ljuset öfver
fälten, endast tusenfärgadt glänsande här och där
i det långa, våta gräset. De breda svärdsstråna
och präriens gula yfviga blomklungor, liknande
jätteprästkragar, buktade och vajade för de tusen
lif, det dolde. Genom brädgångens springor stucko
ormhufvuden upp och kröpo försiktigt fram — korta
blå och röda metallskimrande reptiler, som makligt
gassade sig i den lugna morgonen.
Nära och i det vida fjärran hvilade ögat på
endast gräs, gräs, gräs med låga buskar mellan
hvasst afskärande trätrottoarer, och ur den
hög-bröstade slättens vägor stucko beständigt upp hus,
som sågo ut som hus ur leksaksaskar. Västerut
höjde sig Blue Points kulle, röken från järnbrukets
skorstenar steg långsamt mot himlen, ett tåg rusade
fram och ångpipan skar genom luften.
I villorna började man redan slå upp dörrarna
med skarpa smällar och mata hönsen, som
ursinnigt skrockade . . .
Men rundt om Matilda lekte bland kaprifolium
gyllene, hvita, azurblå och purpurfläckiga fjärilar,
svarta skalbaggar, surrande jättehumlor, de skälfde,
rusiga af den söta lukten i den hvita solen . . .
. . . Var hon rent af en fullfjädrad kokett?
Ville hon göra Pryhl kär i sig — och månne han . . .
Du är tokig min vän . . .
Ahnej, hon kände det i den klara
morgonluften: Pryhl är det icke!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
