Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— Jag kom aldrig dit, säger hon lågt — när
jag gått ett stycke, tänkte jag på, att det skulle
draga för långt ut på tiden för er — ni ämna ju
fara in till Chicago?
- Så ledsamt det var, yttrar Ada, och så
tystna de åter.
Strax efter måltiden sätter Matilda sig med
en bok i parlorn. Men hon läser icke, hon
lyssnar spändt efter Adas steg, där denna raskt och
nynnande kommer ned från sitt rum. Anda från
öfversta trappsteget hör man det lätta bruset af
sidenunderkjolar.
Tänk om Ada icke kan trifvas — om hon
reser sin väg!
Matilda tycker, att hon ville välta af sig en
börda — ropa till Ada: vi ha icke växt ifrån
hvarandra —
Men det kan hon ju icke!
Erik uppenbarar sig nu fmrakad i lång
igen-knäpt bonjour och sin nya filthatt. Han ser icke
alldeles obesvärad ut i denna ovanliga ståt och
slår ut handen till ett brådskande farväl.
Med en flyktig kyss på Matildas kind har
Ada räddat sig ut på verandan och står och gnolar
och knäpper handskarna i Guds fria natur. Men
Erik dröjer på tröskeln, han har känsla af att något
mer måste sägas.
— Sitt för all del inte uppe och vänta, du
Pryhl har ’ju svurit pä, att Ada skall beundra
de eländiga Yankee-teatrarna.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
