Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— Ja, går ni dessa vägar? stammade Matilda,
alldeles borta af förvirring.
— Det gör jag ofta, har för tillfället varit hos
en sjuk.
Matilda vände mekaniskt.
— Jag går nog hemåt också, men hon blef
nästan blek, medan pastorns ansikte purprades.
Hans sätt var nervöst och kort. Han vidrörde
sista väckelsemötet i en missnöjd, blidt tråkad ton,
gick och såg rakt framför sig, som han oftast gjorde,
och talade ganska oförbehållsamt, blottade
förhållanden nästan hänsynslöst, men Matilda aktade icke
stort på det, och han själf tycktes vara utanför,
hvad han talade om.
— Jag blir ofta trött, fru Hjelm, men innehåll
utan form låter ej tänka sig!
När de kommo till skiljovägen, stannade han
beslutsamt, lyfte på hatten och sade farväl.
Matilda räckte fram sin hand, en svensk vana,
som var svår att lägga bort. Men icke väl hade
hon gjort det, förr än hon ångrade sig.
Linde grep den med en hand, som brände,
hans ögon öppnades stort, så vände han tvärt.
Hon gick hem, yr och darrande . . .
Nästa dag hade Ada och Erik farit till staden.
Ofver jorden hängde samma tunga, disiga himmel,
men luften var varm och fuktig som ofta under
indiansommarens milda aftnar. Kunde hon,
Matilda, ej gå en bit i kväll ock. Hvarför icke i kväll
så väl som annars?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
