Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Så vräkte himlen sig ned ända till
klippornas slottsmurar, och snön började falla.
Helt lätt, fjunlätt.
Men moltyst blef med ett i Arcos stad, alla
fönster stängdes och människor försvunno från
gator och torg. Stack någon glad
lungsots-yngling ut näsan för att insuga den milda luften,
ansågs han för en själfspilling och betraktades
genom rutorna med fasa.
Och plötsligt tog allt sig innerligen fult ut
mot det hvita, husen stirrade likgula, kaktusen
slokade smutsgrå, lagern hängde grumlig och
surmulen och oliven rent af försvann, utplånad
i frusen färglöshet mot ett färglöst fäste.
Endast cedern och pinien trädde fram med oanadt
djup i grönskan, och däruppe, midt i den
krit-hvita fjällmassan sköto cypresserna myndigt in
i själfva blinda himmelen — vaggande i dunkel
väldighet, rytmiskt afmätt.
Det hela var emellertid bara en skrämlek.
Från Gardasjön trängde sunnan in öfver
och jagade hela härligheten ned i leran. Skyarna
drogos sakta uppåt bergväggarna och
förtunnades, tills den runda solringen bakom tydligt
aftecknade sig, och på en gång stod jag på
stigen, omfluten af blått från alla alper, ett blått
så rusande starkt, så friskt i klangen, att jag
tvingades se bort. Och skogen med alla
ny-skurna stammar sken som sagans kopparskog,
bara klart kopparrödt och sammetssvart, kop-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
