- Project Runeberg -  En åsnas lefnadsöden /
21

(1912) [MARC] Author: Sophie de Ségur Translator: Anna Hamilton-Geete
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 4. En olyckshändelse

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

»Emedan hon envisas att ej vilja gå öfver bron.
Jag begriper inte, hvad hon fått i sitt hufvud.»

»Hon tycker det är tråkigt att gå ensam. Du skall
få se, det lyckas bättre nu, då vi alla äro tillsammans.»

Vi började åter galoppera, barnen skrattade och
jublade, men vid bron tvärstannade jag åter. Ernst
slog mig och ville tvinga mig framåt — jag drog mig
allt längre tillbaka med ett uttryck af fruktan, som
på det högsta förvånade Ernst. Den enfaldige gossen
begrep ingenting, den farliga plankan var dock
synlig nog, blott han velat se den. Men sådana äro
människorna, de tro sig begripa allt, och det dummaste
djur är dock klokare än de.

»Vänta», ropade slutligen Carl. »Låt mig rida
förut, så kommer väl din dumma åsna slutligen efter.»

Nå ja, tänkte jag för mig själf, om du nödvändigt
vill dränka dig, elaka gosse, så gör det. Jag har gjort,
hvad jag kunnat för att varna dig.

Det gick, som jag tänkte. Carls åsna hade
knappast satt foten på bron, förrän plankan brast och Carl
och åsnan med stort brak föllo i vattnet. Med min
kamrat var det ingen fara, ty hon kunde simma
förträffligt liksom alla åsnor, men Carl sparkade och
skrek förtvifladt, då han kände sig sjunka.

»En stång, tag hit en stång», ropade han.

Barnen skreko om hvarandra och sprungo åt alla
sidor. Slutligen hittade en af flickorna en lång stång,
som hon räckte åt Carl. De andra hjälpte till, och
med förenade ansträngningar lyckades de slutligen få
den olycklige Carl på det torra igen. Jag kunde ej
afhålla mig från att i tysthet le åt hans ömkliga figur.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 03:13:40 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/asnas/0025.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free