Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 13. De underjordiska hvalfven
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Det började redan att skymma på, då vi kommo
fram till ruinerna. Länsmannen tillsade, att man
skulle följa alla mina rörelser och att alla skulle gå
tillsammans. För att icke hafva besvär med sina
hästar, hade de lämnat dem uti en by i närheten.
Jag förde dem utan tvekan till hvalfbågen, där jag
hade sett tjufvarna komma ut ur småskogen, men såg
med otålighet, att de stannade nära ingången. För
att aflägsna dem gick jag några steg bakom muren,
och då de följt mig, återvände jag till småskogen och
hindrade dem från att följa mig. De förstodo mig
och gömde sig längs muren.
Jag gick därefter till ingången till de underjordiska
hvalfven och började skria af alla krafter. Det dröjde
icke länge, förrän jag vann det mål, jag åsyftat, ty
alla mina kamrater, som voro innestängda där nere,
svarade mig det bästa de kunde. Jag gick bort till
soldaterna, hvilka förstodo min plan, och återvände
därpå till ingången, där jag åter började att skria.
Denna gång svarade ingen, och jag kunde förstå, att
tjufvarna, för att få mina kamrater att tiga, hade
hängt stenar i svansarne på dem; ty, som alla veta,
så måste en åsna för att kunna skria sätta svansen
i vädret, och då mina kamrater icke kunde sätta upp
svansarna, emedan man hängt tyngder uti dem, kunde
de icke heller skria.
Jag stannade alltjämt i närheten af öppningen och
såg snart hufvudet af en karl sticka fram ur buskarna
och se sig om med försiktighet. Då han icke såg
någon annan än mig, sade han:
»Se där är den lymmeln, som icke gjorde
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
