Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 13. De underjordiska hvalfven
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Jag hörde verkligen ett ovanligt buller nere i
hvalfvet. Det var icke bullret af steg, utan snarare ett
sprakande, och kväfda röster. Soldaterna hörde det
äfven men kunde icke förstå, hvad det var.
Slutligen trängde en tjock rök ut ur alla springor på det
gamla klostret, och snart stod alltsammans i full
låga.
»De hafva satt eld på ruinerna, för att undkomma
i förvirringen», sade länsmannen.
»Vi måste skynda oss att släcka!» ropade en soldat.
»Alldeles icke! Låt oss bevaka alla utgångar och
skjuta, så fort en tjuf visar sig, med bössorna först,
sedan med pistolerna», sade löjtnanten, som förde
befälet öfver soldaterna.
Man hade gissat rätt. Då tjufvarna ej sågo sina
kamrater återkomma, anade de genast något försåt
och satte eld på ruinerna i hopp att medan deras
förföljare voro sysselsatta med att släcka lågorna kunna
göra ett utfall och rädda kamraterna.
Inom några ögonblick störtade de sex återstående
tjufvarna med sin anförare fram genom en port, som
dittills varit dold af buskarna. På detta ställe
befunno sig endast tre soldater. Dessa gåfvo
emellertid ögonblickligen eld, och trenne röfvare störtade till
marken. De trenne återstående, tillika med anföraren,
kastade sig med raseri öfver soldaterna, hvilka, med
sabeln i ena handen och pistolen i den andra,
verkligen slogos som lejon. Innan löjtnanten och de
öfriga soldaterna hunno anlända till skådeplatsen, var
striden i det närmaste slutad. Alla skurkarna voro
döda eller sårade, endast anföraren kämpade ännu
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
