Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 18. Barndopet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
begrep, hvad de menade och galopperade ännu värre.
Det dröjde icke länge, innan jag hann fatt den stora
vagnen, och jag sprang triumferande förbi hästarna,
som betraktade mig med häpnad. Det var icke heller
underligt, om de kände sig förödmjukade, då de
blifvit besegrade af en åsna.
Då den stora vagnen kom fram, hade barnen
redan stigit ur sin vagn och jag hade ställt mig i
skuggan af en häck, emedan jag blifvit ganska varm. Då
föräldrarna kommo fram, berömde de min snabbhet
och lyckönskade barnen att hafva farit så raskt.
Det måste verkligen erkännas, att vi gjorde ett
godt intryck, min vagn och jag. Jag var ganska väl
ryktad och kammad, min sele var blankad samt
fullsatt med röda rosetter, och jag hade bakom öronen
buketter af röda och hvita rosor. Vagnen var också
fin och putsad, så att vi togo oss utmärkt väl ut.
Genom fönstret hörde jag döpelseakten. Barnet
skrek, som om man hade velat strypa det. Camilla
och Petter, som voro förlägna, kunde icke afgifva de
nödvändiga svaren, så att prästen måste hviska till
dem, hvarvid de blefvo röda som körsbär och fingo
tårar i ögonen. Sedan lilla Maria Camilla blifvit döpt,
gick man utanför kyrkdörren för att kasta ut slantar
och bakelse till skolbarnen, som hälsade sällskapet
med hurrarop.
Camilla tog konfektkorgen och Petter korgen med
slantarna. Då de kastat en hand full, började en
förskräcklig strid. Barnen knuffades och slogos om
konfektbitarna och slantarna, de ryckte hvarandra i håret,
sparkade hvarandra och uppförde sig med ett ord som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
