Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 18. Barndopet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
en flock hundar. En stor del af det, som blifvit
utkastade nedtrampades och gick förloradt. Barnen
skrattade först, men då det varat en stund, skrattade
de icke mera, emedan de sågo, att många barn gräto
och att andra blifvit sårade.
När de stigit upp i vagnen, sade Camilla: »En
annan gång, då jag blir fadder, skall jag gifva en
konfektbit till hvart barn och icke kasta dem på
marken.»
»Så skall jag också göra med slantarna», sade
Petter.
Då barnen stigit upp i vagnen, ville föräldrarna
gå hem i deras sällskap, och Camillas mor sade, att
sedan Cadichon nu visat sin raskhet, kunde hon gärna
återvända i sakta mak, så att man kunde följas åt.
»Tycker mamma om det bruket, som man har
här i trakten, att kasta konfekt och slantar åt
barnen vid barndop?» sade Margreta.
»Nej mitt barn», sade modern. »Jag tycker, det
är otäckt; barnen blifva lika hundar, som slåss om
ett ben. Om jag någonsin skulle stå fadder här, så
skulle jag dela konfekten mellan barnen och låta
lämna penningarna åt de fattiga.»
»Det har mamma rätt uti», sade Margreta, »kan
icke mamma låta mig stå fadder snart, så skall jag
göra så som mamma sagt.»
»Men», sade modern, »då skulle vi hafva något
barn att döpa, och det ha vi icke nu.»
»Det var ledsamt», sade Margreta, »jag skulle ha
varit fadder tillsammans med Henrik.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
